Tre änglar och tre mirakel

2009 gav jag ut min självbiografi Tre änglar och tre mirakel

Den handlar om min och min killes förtvivlade kamp att bli föräldrar. Jag gick igenom missfall efter missfall och letade febrilt efter en bok som den jag till slut skrev själv.

Det är inget förskönande av det som hände, bara rätt på. De som recenserat den har älskat den eller tagit avstånd.

Jag fick tre barn till slut, men det var inte lätt. Min läkare förbjöd mig att ens bli gravid när Lilleman fötts. Två barn förlöstes med katastrofsnitt i v.32 och v.33. Vår älskade dotter hade navelsträngen virad runt halsen och var nära att dö. Jag själv var ytterst nära att dö. Tiden som gravid var ingen rosa dröm på moln. Min kropp ville inte vara gravid och jag fick föreliggande moderkaka, djävulsk foglossning, mycket tidiga sammandragningar och gång på gång blödningar som ledde mig till sjukhuset. Jag sades vara för gammal, inte för gammal och klockan tickade medan jag tillbringade tiden på akuten.

En ny bok är på gång. Där berättar jag allt som hände runt mig. Om kvinnan som gjorde allt för att ta min man från mig, och om rädslan att få missfall vilket band mig hemma. Jag skriver också om familjen som ömsom skällde, ömsom lindade sina armar runt min arma kropp som gjorde allt för att slippa fostret.

Skälet jag hade att skriva boken var att visa för andra kvinnor att det trots allt kan gå vägen. Om än en mycket slingrig och guppig väg. Tre underbara ungar är beviset.

År 2012 fick jag frågan:

“Varför skaffade du inte preventivmedel och adopterade barn istället för att utsätta dig för det du gjorde? Du visste ju att risken var stor att det blev samma sak?

Hon syftade på alla komplikationer som jag gick igenom då jag var gravid, och satte fingret på en sådan där känslig punkt som jag själv många gånger närmat mig.

Varför skippade jag inte alla planer på barn, eller…i alla fall nöjde mig då jag fått vår förste son? Han hade överlevt trots att han kom nästan två månader för tidigt, och inte var större än att han nådde från min hand till min armbåge. Ett litet pyre på 2350g, så liten att jag knappt vågade ta i honom.

Varför i all världen stod jag några månader senare med ett plus på graviditetstestet?

Jo jag trodde att jag som alla andra kvinnor kunde ha en sådan där underbar graviditet där man vankar som en anka under de sista månaderna och har lite småkrämpor.

Sedan ville jag ju så gärna ha ett syskon till vår älskade unge.

De tre missfallen innan skyfflade jag bort ur minnet.

Min lilla tjej orsakade stora plågor, och en kvinna som läste min bok TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL som handlar om det här, ansåg att min dotter aldrig någonsin skulle få läsa den.

“Förstår du inte vilken stor börda du lägger på hennes axlar om du visar det här? Hon kommer att digna av skuld över att ha vållat dig, hennes mamma en så stor smärta, OCH inte att förglömma…nästan dödat dig.”

Jo visst var vi nära att dö…båda två, men vi överlevde…kämpade oss tillbaka, i varsitt rum. Hon med sin pappa bredvid. Jag ensam i ett rum fullt av läkare som pratade över mitt huvud, desperata.

“Och varför, varför, varför blev du då gravid en tredje gång? Det var väl ändå onödigt?” sa hon och suckade. “Jag skulle nog stoppat vid den första graviditeten. Jag menar…” hon tystnade, och jag passade på att prata.

“Jag älskade att vara mamma. Njöt av varenda sekund, och tänkte inte på det här med att skydda mig, eller…jo…jag använde pessar, men…ibland så bestämmer sig Ödet för att gripa in. Vår lilla kille är ett oplanerat mirakel enligt läkarvetenskapen. Tillverkad då jag inte skulle blivit gravid, och sedan räddad ett antal gånger i magen, för att sparka sig ut två månader för tidigt.”

“Och då höll du på att dö igen? Var det inte så?”

“Jo, då var det ytterst nära att Peter blivit ensamstående pappa till tre småbarn. Så nära att jag blev förbjuden att någonsin bli gravid igen.”

“Och?” sa hon uppfodrande. “Blev du det igen? Du struntade i läkarnas råd tidigare så…?”

“Nu är Peter steriliserad”, säger jag skrattande. Min kropp har också sagt ifrån.

“Om du visste allt du vet idag…skulle…skulle du göra om det?”

“Om jag fick barnen igen menar du? säger jag och ler. “Absolut.”