Mirjam tryckte in propparna i öronen och lutade sig över soffan för att se in i Alans rum. var det inte dags att sova snart; tänkte hon och tryckte ytterligare en gång på den genomskinliga proppen av gelé. mannen som sålt dem hade garanterat henne att de inte skulle släppa in ett enda knyst, och det var bara att konstatera att hon blivit lurad, igen.
Alan harklade sig och bytte ställning i soffan. Hon kunde inte riktigt se om han var vaken eller om han slumrat till.
På teven gick ett musikprogram där det spelades trumpet och slogs i trummor. Ljudet borde väl väcka honom...om han nu sov, tänkte Mirjam och steg upp.
Alan harklade sig igen och hon såg honom sträcka sig mot glaset med vatten och dricka det med samma sörplande ljud som alltid. Om hon tittade riktigt noga kunde hon urskilja små partiklar i botten på glaset. Hoppas nu bara att han har vett att hälla i sig andra hälften snart, tänkte hon och gömde sig bakom soffkanten när han reste sig upp och kom in i rummet.
"Det är nog dags att kolla vattnet igen. Det både luktar och smakar underligt. har du druckit något på sistone. Ja, nu menar jag inte spriten du bälgar i dig utan vattnet från kranen", sa Alan och gick ut i köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.