Det var lätt att ta sig upp på taket. Killarna som putsat fönstren på fastigheten stod vid sin bil och packade in fönsterskrapor och allt vad de nu använt. De såg inte mig när klättrade upp på brandtrappan och snabbt tog mig uppåt. Det gungade till i huvudet när jag tittade neråt, och jag tvekade två sekunder, ställde mig med ryggen mot det kalla metallräcket och hämtade andan. Tog flera djupa andetag. Huset bestod av exakt tolv våningar. Tolv perfekt matchade hem för rika knölar som bedrog sina hustrur med yngre kvinnor, blev hämtade i limousin varje morgon och tillbringade många timmar på skönhetsinstitut och gym.
Diskussionerna hade gått höga när huset byggdes. Först handlade det om den sexkantiga formen som alla ansåg störde områdets distinkta utseende. Fönstren som gick från golv till tak blev nästa grej. Naturligtvis fick de rika göra som de ville - kommungubbarna var mutade med pengar och löfte om dyra resor till familjen. Jag minns de tjocka pärmarna som togs fram nästan varje dag och ljudet från dem när de slängdes på bordet. Jag satt mitt i cirkusen och såg pengarna bokstavligen rinna mellan fingrarna på männen. Dagarna bestod av sena nattjobb, att springa ärenden och stå ut med tafsande på min bak som jag fortfarande drömde mardrömmar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.