"Nej, inte mer nu. Snälla", mumlade Sara och drog för gardinen. Ljuset från blixtarna och dånet från åskan fyllde rummet och fick fönstren att bågna. Träden utanför huset låg ner längs med marken och kronans grenar slog i vinden likt piskor.
Sara satte sig på huk längt in i rummet och drog en filt över sig. När kommer mamma hem, tänkte hon och rös när ännu en blixt for över himlen och lyste upp huset. Hon såg att det lyste uppe hos farbror Hans, men vågade inte gå ut. Tänk om jag får blixten på mig, tänkte hon och blundade hårt. Sömnen tog henne i sin famn och hon låg hopkurad som ett nyfött barn under filten.
Vindarna stillnade och det slog inte fullt så hårt i fönsterluckorna längre. Sara vaknade, gick fram till fönstret och drog isär gardinerna. Träden hade rest sig upp igen och regnet som förut hamrat på fönsterbrädan rann nu nerför rutan, sakta, sakta. Lyset var släckt uppe hos farbror Hans och ytterdörren stod och slog.
Plötsligt tändes ett par billyktor och en motor som gick igång. Två huvuden syntes och de verkade vara inbegripna i en vild diskussion.
"Är det mamma", sa Sara ut i luften. "Vad gör hon, och vem ..."
Innan hon tänkt meningen klart försvann det ena huvudet och bilen gjorde en rivstart och försvann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.