Berta stängde av teven och reste sig upp från gungstolen. Hon drog med handen över det gråa, hårt flätade håret. Kransen låg tätt mot huvudet och inte minsta strå fick titta fram. Berta hade en gång varit lärare och ville inte rucka på gamla rutiner. Den blåa klänningen nådde strax över knäna och fårskinnstofflorna var nötta både framme i tårna och på hälarna.
Hon svepte med blicken över köket och såg att det behövdes färg både här och där. Spisen hade bruna ringar runt plattorna och det vita hade antagit en nyans av grått.
Dagstidningen låg som vanligt på golvet i hallen. Grannen gav henne den när han läst den och åkte till jobbet. Svarta rubriker lysts mot henne. Våld, våld aldrig annat än våld, tänkte hon och tog sig mödosamt ner på knä och tog upp tidningen.
I vardagsrummet stod den röda favoritfåtöljen som hon en gång fått i gåva av sin man. Numera hade hon inte så stort utbyte av honom. Han befann sig i himlen och garderoben bredvid hennes var tömd. Galgarna som hängde där fick aldrig några nya kläder hängda på sig och skorna som stod på golvet borde väl egentligen ha skänkts bort. Nuförtiden befann sig hjärnan i en ständig tankeström, tänkte Berta och satte sig i fåtöljen. Det knakade olycksbådande och en fjäder under henne försökte borra sig genom både tyget och hennes mjuka hull.
Hon slätade till klänningen över knäna och öppnade tidningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.