12 december 2015

En början-977

Det regnade aldrig den sommaren. Eller, nog gjorde det det, men jag var så lycklig att inget kunde ta bort leendet. Jag gick barfota och klänningarna avlöste varandra. Mamma och pappa sa att det var min sista lediga sommar, att allvaret med jobb och egen lägenhet skulle börja till hösten.
Magnus och jag träffades utanför toaletterna nere vid sjön. Du vet de där fula bajamajorna som kommunen ställer dit. Lukten var obeskrivligt äcklig, men jag stod kvar och väntade medan han gick in.
"Behöver du också gå in", frågade han när han kom ut. "Det är rätt skitigt och jag kan inte säga att det var någon särskilt behaglig upplevelse", fortsatte han och tog min hand.
"Oj då", sa jag och kände hur värmen från hans hand trängde in genom mitt skinn.
"Magnus, heter jag", sa han och vevade med min hand i sin. "Kul att ses."
"Kommer du härifrån", frågade jag och försökte låta bli att glo för mycket på honom. "Jag menar..."
Jag tystnade och undrade hur jag skulle bära mig åt för att få honom bort från området. Pia skulle säkert slå sina lovar runt honom, och Beata, hon kunde aldrig låta bli mina killar. Det blev en tävling varje gång jag träffade någon. En tävling om att ta killen från mig snabbast möjligt. När de fått sin vilja igenom skippade de honom och kom med någon dålig förklaring.
"Vågar du följa med mig hem", frågade Magnus mig och höll min hand hårt. "Jag bor nere i stan i en etta."
Jag följde honom hem och kom inte därifrån på en hel vecka. Mamma grät och bannade om vartannat medan pappa mest ryckte på axlarna och mumlade att jag var stor nog att ta hand om mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...