Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 februari 2018

Dagboksinlägg

Efter att barnen åkt till skolan med bussen lade jag mig i sängen, drog täcket upp till hakan och tog upp en av de hundratals tidningar som ligger instoppade i mitt nattduksbord. Naturligtvis handlade den om hästar. Ibland får jag lite dåligt samvete att jag är så himla lycklig över att ha häst igen, som om jag borde skämmas över att ta upp en hobby. Nä, vet hut du som sitter på min axel och hummar. Livet är alldeles för kort för att lägga tid på funderingar vad ANDRA tycker.
Nåväl, som du förstår orkade jag inte ligga speciellt länge och läsa. Tankarna hoppade omkring i skallen och jag hann fundera både på vad jag skulle träna med Trille idag och hur vi ska få Lilleman att acceptera badhus och att få vatten över huvudet. Något han idag har totalpanik om. Han vägrar gå i vattnet och trots lock och pock står jag alltid där, frysande med en tom famn och en unge som sitter på bassängkanten och ler sitt charmigaste, buttraste leende. Han är rädd - dörädd...en kvarleva från när han höll på att drunkna i en bassäng, stående mellan oss. Jo, det är sant. Vi insåg med panik vad som hände och slet upp honom ur vattnet som han lutat sig ner i med huvudet och långsamt höll på att dö medan vi stod bredvid.
Han var tre då, kanske äldre till och med.
Till slut steg jag upp, slängde i mig en macka och bredde en till, hämtade nyckeln till bil, hus och skrivarbod, en morot och ett äpple, sedan gick jag ut, slängde in det mesta i bilen, startade den och drog på full värme. Det är attans kallt. Brrr.
Med ridkläderna på åkte jag till stallet och mockade åt Trille, men tog inte in honom. Istället mockade jag till Sossos hästar och lade in käk. 
Trilles grannes ägare kom och skulle använda korallen för att longera sin häst, så jag fortsatte mocka, fyllde på nytt hö i påsarna och tog slutligen in Tritill som tyckte jag var fånig som inte gjort det på studs. Han smaskade i sig en tuss hösilage som jag lade in och stack ut huvudet för att kolla vad jag gjorde.
De andra kom tillbaka till stallet och jag satte på Tritill longeringsgjord och träns, sedan gick vi ut och jobbade. Ha, ha...han hade en alldeles egen tanke idag, nämligen att inte bara han skulle gå runt, runt i korallen, nej han pockade på att jag skulle gå bredvid honom. Skrattande ställde jag mig vid honom och så gick vi, varv efter varv, stannade, gick, stannade, backade, gick åt sidan.
Det var hårt i marken och isigt, fläckvis mycket halt.
Jag hade ju tänkt rida i paddocken, men struntade i det och tog in lilla lurvtotten i boxen, borstade honom och gav honom ett äpple som alltid. 
Peter ringde och sa att han var på hemväg, ville ha sällskap verkade det som.
Magen kurrade högt på mig och jag for hem jag med efter en puss på mulen på Trille och ett "Hejdå älskling"
Stannade bilen på vägen utanför hagen och rullade ner rutan, ropade "Hejdå hjärtat", och åkte hem med ett stort leende, innerligt glad att vi hittat en så underbar själ.

Hemma höll Peter på att bygga ett trappräcke upp till övervåningen. Det blir jättefint, och faktiskt känns det ganska skönt att slippa vara ständigt orolig när ungarna far runt som ystra kalvar i trappan.
Jag pysslade med bokföringen, men orkade inte riktigt sätta fart, det är himlens tråkigt med pappersgöra, ellerhur?
Plötsligt såg jag att klockan var nästan halv två och rusade ut till bilen och iväg till skolan.
Sms.ade Raz och Hampuz att vi skulle mötas vid fritiset, men fick ingen respons och ringde dem när jag en kvart senare körde in på skolområdet. Och NU svarade båda två.
Hampuz hade sin kompis med sig och Raz kom sekunden efter.
Hem genom små, fallande flingor. Underbart, vackert.
Jag fixade köttfärssås av diverse salsor och grönsaker, drog ihop det med spagetti och hojtade ner ungarna.
Swish vad tiden sprang iväg. Klockan närmade sig fem och jag drog i flygande fläng till stallet med två morötter i fickan och en tjock mössa på skallen. Det blåser ispikar känns det som. Brrrr
Hästarna gnäggade igenkännande och ville in. Snabbt förpassade jag och Sosso dem till boxarna, sedan gick jag till Trille och gosade och kratsade hovarna och borstade ur dem. jag gör det varje kväll för att han inte ska få problem med fötterna. När jag ändå var igång passade jag på att borsta av honom och reda ut man och svans som är tjock och härlig.
Klockan rusade iväg och Zabine ringde från bussen. Hon hade ramlat i backen och slagit skallen. Suck. Det lät som om hon fått lätt hjärnskakning, men time will tell.
Drog med Peter och sa åt småttingarna att hoppa in i bilen, styrde kosan mot Tumba och körde in ens snabbis med ungarna. Hampuz ska sova borta inatt.
Zabine var trött efter resan och hennes huvud värkte. Jag kollade hennes ögon och kände igenom huvudet utan att hitta något. Lilla gumman.
Hemma igen lade jag Zabine, men kollade henne efter en stund. Hon fick en kall kompress över huvudet och somnade efter bara någon minut.
Efter en halvtimme gick jag upp och kollade så att hon andades och hörde djupa, lugna andetag. Hoppas, hoppas att hon är bra imorgon.
Peter och Raz sitter i rummet intill och tittar på tv. Med jämna mellanrum kör reklamen igång och jag suckar högt. Usch, jag hatar alla dessa avbrott.
Nu ska jag packa ihop och lägga mig i sängen och läsa. Ett nyårslöfte jag gett till mig själv, och faktiskt håller ganska bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar