Peter hade tagit med sig några vänner och målat vitt i barnens rum och vårt vardagsrum. Lite tråkigt kanske, men alternativet att bo som det såg ut före fanns inte.
Ungarna och vi bodde på luftmadrasser i vardagsrummet och vi använde ett sommarbord som köksbord.
Vi hämtade hö hos en man i Mohed och jag kunde snabbt konstatera att nja, det var inte fint. Gult, lätt orange och ganska god doft. Hästarna åt med god aptit och valet att inte ha något hö alls kändes jobbigt. Vi köpte ju hö från vår gubbe i Stockholm och tog med det till gården, men att åka 33 mil för hö, nja...där går gränsen.
Ungarna kom så sakteliga in i sina rum och Peter hämtade deras sängar.
Zabine fick två rum och vi såg att hon blev bättre, lite piggare och gladare. Ibland hörde jag henne sjunga och log för mig själv. Det fanns trots allt hopp om att hon skulle bli helt bra.
Rum nummer två skulle Zabine få som musikstudio, något hon längtat efter länge och väl.
Vi rev duschkabinen som satt i lilla badrummet (det fanns tre, men ett blev helt utdömt av Anticimex) och jag skrubbade länge och väl för att få golvet rent efteråt. Äckligt är bara förnamnet. Hittade både gamla tops, en krona och annat i smörjan.
Jag målade väggen med vit färg för att slippa se den aprikosfärgade plasttapeten, men stoppade efter några drag. Allt ska bort, men inte ännu.
Jag kontaktade några byggbolag angående renovering av fasaden, men fick inget svar. Det verkar lite trögt...
Ringde till fönsterbolag om att byta och de skulle återkomma om tid.
Hampuz och Razmus började skolan och verkade trivas. Zabine orkade inte och jag/vi tvingade henne inte. Däremot kontaktade jag BUP och fick besökstid.
Min gamla vapendragare Björn kom och hälsade på och det blev kramkalas. Har saknat honom och det kändes ända in i hjärteroten när han kom in på gården i sin lilla blåa bil.
Han hjälpte oss att lägga golv i barnens rum.
På kvällen åkte vi till restaurangen en bit härifrån och åt mat med mamma och pappa. Känns overkligt att vara här, men rätt så rätt. Saknar vårt gamla hus, och det kliar i fingrarna att få renovera det här.
Peter och Raz byggde en ny box åt Tritill, nu med fönster med utsikt över gården.
Stina och han gick i varsin hage, nära varandra (bara ett tunt snöre mellan dem) och jag funderade på om jag skulle släppa ihop dem. Vågade jag? Skulle de sparka mot varandra? Bitas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.