9 juli 2012

Brännande sol-sjöutsikt-redigering-helikopterspaning

Så var det äntligen dags...
Vår älskade barnflicka Rita har anlänt igen, och barnen slipper tidiga mornar och fritis.

Inatt redigerade jag manuset tills klockan var två. I samma sekund som jag släcker ned datorn och hämtar kopplet till vovvarna hör jag Peters bil åka in på gården.
Han har knäckt plåt hela natten för att vi ska kunna sätta upp det idag.

Rita och barnen åker till en granne och leker medan jag och Peter far iväg med pickupen till bilverkstaden.
Åh om jag ändå hade råd att köpa en ny fin arbetsbil och kunde slippa våran gamla, men mycket charmiga häck. Den har alla fel som kan finnas, men rullar gud ske lov fortfarande.

Vid huset vi ska plåta ser Peter att några plåtar försvunnit, och ringer upp ägaren...som berättar att han kastat dem.
Puh, det är bara att sätta sig i bilen och åka till verkstaden där de får knäckas om igen.

Går in på webmötet på Digitala företag via datorn, men blir utslängd.

Underligt att det inte fungerar när jag står mitt i stan, men...det är bara att gilla läget.

Som vanligt tutar det av ambulanser, brandbilar och poliser på gatan utanför, och över oss står en helikopter och hovrar. Jag är innerligt glad att jag flyttat från det här.

Nu ska vi klämma i oss mat, sedan fara ut mot Grödinge igen, och fortsätta förbi vårt hus till en nybyggd sommarstuga med kanonutsikt.
En helt vanlig dag i mitt nya liv.


En början-32

Det fanns ingen återvändo. Hoppet skulle innebära ett slut på det gamla, och en nytändning för deras kärlek.

TEMA Sked

När jag vaknade fann jag dig gråtande
Du ville inte skiljas sa du. Älskade att ligga sked med mig då vi lade oss på kvällen. Älskade att vakna med mig vid din sida.
Men jag sköt dig från mig, och stod fast vid mitt beslut:
Ikväll skulle det ske. Väskorna stod redan packade nere i vardagsrummet bakom dörren, adressen var ändrad och nyckeln till nya lägenheten låg i kappfickan.
Jag såg ingen återvändo

8 juli 2012

En början-31

"Visa dig", skrek Erik, och hyttade med näven. "Visa ditt bleka tryne och jag ska mosa det."

Dagboksinlägg-barn, barn massor av barn och byggerier

Dagbok 7 juli

Upp relativt tidigt, och ut med alla verktyg.
Jag och Peter satte panel på huset, och äntligen, äntligen blev framsidan klar.
Ut med hundarna på lina, medan barnen fick leka ute.
Razmus hade sin kompis på besök, och de rasade runt i trädgården med vattenkrig, tafatt och andra lekar hela dagen.
Vi gjorde en kort paus för att äta grillat, sedan fortsatte vi med byggandet.

När kvällen kom var jag helt slut i kroppen, och blev den som fick natta först Hampuz, sedan Razmus genom att lägga mig i deras sängar.
Naturligtvis somnade jag, och var stenad efteråt när Peter väckte mig.

Det blev inte en rad skriven inatt. Jag sov i soffan, djupt och drömlöst.

Väcktes av Peter igen vid två, och tog ut hundarna sista gången, plus ropade in Zally som kom springande högt jamande.

Sedan godnatt

7 juli 2012

TEMA Tak

Jag faller
Handlöst
Min hand ligger tätt intill hammarskaftet
Hela vägen ned
Över tegel
Den andra handen griper tag i en tegelpanna som följer med
Skräckslagen ser jag takkanten närma sig i svindlande fart
Ser trädgården där gamla farmor står på knä och påtar
Asfalten jag lade i förrgår
Svart, svart

Jag faller 
Handlöst
Med huvudet före

Värkande händer och glada kunder

Dagbok 6 juli

Idag har jag slitit hund.
Min kunds trädgård innebär tuffa tag för min stackars kropp. Något jag själv inte tänker på just då jag är där, men känner då jag sätter mig i bilen.

Först har jag ansat hennes Ölandstok, Spirea och en massa andra buskar, sedan har jag burit ut dem utanför huset för att Peter ska kunna hämta dem ikväll.
Hela dagen har jag slitit bort gamla, utblommade vilda blommor, långa gröna stänglar av Humle, och mängder av vajande grässtrån och...ja du förstår va?

Allt, allt, allt är igenvuxet, inklusive rabarberna som är megastora. Eller vad tycker du om de här?


Klockan tre packade jag ihop och for hemåt.

Zabine och Hampuz hade varit med mig hela dagen, och faktiskt hjälpt till. Det är roligt när allting fungerar.

Men jag var slut, så slut, och det värkte i hela kroppen. Handflatorna kändes som om de var fyllda av glödande lava.

Vi hämtade Razmus i Vårsta och vände tillbaka till Statoil i Tumba.

Peter mötte oss där, och vi åkte till en annan kund där det stod ett antal sopsäckar fyllda av gammalt gräs och sly. Det var inte alltför enkelt att hitta dit trots att jag gjort en karta, och jag körde fel, men vände snabbt tillbaka och hittade rätt.
Skönt, nu kan jag skicka faktura dit med.

Äntligen kunde vi åka hem.
Peter åkte tillbaka till Tumba och köpte läkt till vårt hus medan jag och Hampuz for hemåt.

Zally mötte oss på gården, och hundarna fick springa fritt efter ännu en dag med mig på jobbet.
Hampuz fick en tjuga som belöning för sitt idoga klippande av sly, och Zabine fick lika mycket.

Jag loggade in på min blogg, men blev utkastad lika fort av internet. Försökte några gånger innan jag gav  upp och stängde igen eländet. 
Barnen åkte i säng efter att de fått pannkaka, och jag somnade i soffan.

En början-30

Invävt i tyget syntes klart och tydligt bilden av ett svärd. Teos svärd. Varför valde Tindra ett sådant sätt att styra honom? tänkte Kalabi och hukade när hon hörde någon komma ridande över gårdsplanen.

En början-29

Först trodde Anna att det var inbillning, men när hon sänkte teven hördes det tydligt:
Någon smög på bara fötter över det nylagda verandagolvet, och av ljudet att döma var personen på väg mot platsen där hon befann sig.

5 juli 2012

Trädgård-barn-stickande fötter

Dagbok 5 juli

Idag fick de två yngsta barnen följa med mig på jobb.
Razmus stannade på fritis, och vi for vidare till Fullersta.
Tanken var att jag skulle klippa ett äppelträd, men istället rensade jag av baksidan på en mur, och drog upp gamla rötter.
Två nya buskar planterades, och en Ölandstok och Spirea blev utsatt för en rensningsomgång av min sekatör.
Det blev mycket snyggt, och gav ett lyft åt hela trädgården.
För att inte damen som bor där skulle snubbla över gamla rötter och annat rensade jag jorden ordentligt så att det var tomt.

Peter kom för att hämta sin plånbok som jag tagit med eftersom han glömde den i morse. Han åkte vidare mot ett takjobb i Vega, och jag jobbade vidare medan barnen lekte.
En geting kom surrade runt huvudet, lätt irriterad verkade det som, och jag fattade inte varför förrän jag såg ett cirka fem centimeter stort hål i marken. Det var jordgetingar…
Snabbt ryckte jag till mig en stor sten som jag lade på hålet, och flyttade mig från platsen.
Sist jag var på platsen fick en fästing fatt i mig, och satte sig fast. Vill inte ha ett getingsting också.

Jag och barnen for ned till Statoil och köpte mat och fika, sedan tillbaka och bjöd Marianne på muffins.
Hon och jag hittar trots åldersskillnaden många gemensamma nämnare och fascineras av det.

När vi ätit klart startade jag grästrimmern som gick igång med ett vrål, och trimmar bort hela den ängsliknande före detta gräsmattan.
Myrorna har byggt bo på flera platser och små jordberg finns här och var.
När jag fått bort gräset går Marianne bort till jordgubbslandet och hämtar bär till barnen.
Zabine kommer springande och blir jätteglad.

När trimmandet är klart tittar jag på klockan och ser att den är tre. Alltså dags att hämta Razmus.
Jag tar av mig selen och packar ihop. Stoppar in samtliga vovvar och barn och far mot skolan.
Jag nästan somnar vid ratten, så trött är jag.
Öppnar fönstren hela vägen ned, och tar flera djupa andetag, men ögonen är hotande nära att trilla ihop.

Zabine springer och hämtar Raz medan jag dricker vatten och försöker vakna till.

Väl hemma inser jag att jag glömde låsa dörren imorse, och svär högt.
Tur som är har ingen tjuv varit här, och jag slänger in ryggsäckar, plastkassar och allt annat innan jag med en djup suck av njutning sjunker ned i en balja kokhett vatten.

För att få mycket vatten över axlarna sticker jag fötterna utanför, lägger huvudet bakåt, blundar…och somnar.
Jo, jag somnade…och sov över en timme innan jag vaknade med fötter som inte kändes och absolut inte gick att stå på.

Klev försiktigt upp på skakande ben, och stampade hårt med fötterna i golvet för att väcka dem, innan jag gick in till barnen som lekte i rummet.
"Pyjamas på", sa jag och funderade på om det var någon ide att steka pannkaka klockan åtta på kvällen.
Jag beslöt mig för att bjuda på lite yoghurt och macka istället.

När de ätit sövde jag dem med en saga, och gick tillbaka till verkligheten.

”Jaha, det var den kvällen”, sa jag för mig själv och tog med mig datorn ut i vardagsrummet.
Nätet fungerade lika dåligt som vanligt, och haltade katastrofalt när jag kom in på min blogg.

Nu ska jag skriva på manuset.

God kväll


En början-28

"Ditt vedervärdiga stycke av själsfritt kött. Hur i helvete kan du säga att jag inte bryr mig?" väste farbror Teo och tog ett hårt grepp i min arm.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...