Dagboksinlägg 3 nov

Varje höst flyttar mina små vänner in i vår källare och ställer till med otyg. Förra året mördade jag dem brutalt, men med stor sorg i hjärtat. I år har jag införskaffat en bur som fångar de små liven levande.

Inatt när jag satt och skrev på filmmanuset hörde jag dem knapra på hundmatssäckarna och t.o.m skymtade dem nere på trappan. Det känns lite obehagligt att ha dem så nära inpå och jag flyttade upp buren till säckarna, och si då hände något. Pang i bygget så satt där två små yttesmå skogsmöss, söta så att Gud gråter.

Istället för att släppa ut dem har vi dem i buren, och letar nu febrilt efter ett nytt hem åt dem. De verkar knappt rädd för mig, och äter det jag lägger in. Barnen jublar och har redan börjat titta på namn till dem.
Zilla som är vår lilla hund är mycket intresserad. Hon hoppar upp på köksbordet och sitter alldeles tyst och studerar mössen när de knaprar på sin ostbit. När de hoppar till gör hon detsamma.

Idag är de minsta barnen inlämnade på dagis och lugnet härskar på skomakarbacken igen. Efter en tuff fotbollsmatch mellan mig och Razmus som fortfarande har koppor, skall jag skriva dagens skrivpuff och sedan skriva på manuset igen. ÄNTLIGEN får jag skrivro!

Ha en underbar dag!