Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



31 januari 2011

TEMA Rikt känsloliv

Måste säga att det är en underlig känsla att sakna förmågan att känna hetta eller kyla. Oavsett om jag placerar handen på din hud eller en isbit så känns det likadant.

I mitt inre bubblar det desto mer då du rör mig. Mina ögon blir känselspröt och jag får lyssna noga på din ton då du träder in i huset på kvällen.

Du säger att jag är en häxa och borde brännas på bål, att jag saknar det viktigaste här i världen, samtidigt som du slår mig över kinden och skapar märken.

En gång i livet fanns ljus och styrka i mitt liv, och glädje massor av glädje.

Jag och barnen kunde ibland dansa hela eftermiddagarna. Runt, runt gick det med musiken på högsta volym.
Du satt oftast tyst i soffan och tittade på…med munnen hårt hopknipen.

Efter olyckan finns ingen glädje, och huset är tomt. Bara skuggan av dig lever kvar.

3 kommentarer:

  1. Jag läser just nu Märta Tikkanens "Män kan inte våldtas" och detta hade kunnat vara en beskrivning av huvudpersonens relation till sin ex-man.

    SvaraRadera
  2. Tung stämning i texten. Ser framför mig hur ni dansade. Olycksbådande.

    SvaraRadera
  3. Bra text. Lite ruskig och en verklighet för många. slutet "Bara skuggan av dig lever kvar" så bra, så talande.

    SvaraRadera