Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 februari 2011

TEMA Ängslan

Tea levde i en soppa av ängslan och nyfikenhet.
Visste aldrig vad nästa dag skulle föra med sig, och ville inte leva annorlunda.
Likt en gepard på savannen visste man aldrig om nästa dag skulle innebära att döda eller dödas.

Det nya landet innebar nya utmaningar både språkmässigt och utseendemässigt.
För de vackra kvinnorna som bodde där var inget omöjligt, och deras kroppar låg ständigt på sjukhus i syfte att dra åt, ta bort och lägga till. De sjuka idealen gav Tea ont i magen, och hon vägrade kategoriskt att göra som alla andra.

Jobbet som journalist innebar att Tea fick en djupare insyn i landet än andra, och hon förfärades av männens syn på fruarna som godtog smulorna de fick. De svartklädda kvinnorna blandades med militärens fordon som kom åkande flera gånger per dag genom staden.

Röken från bomberna låg som en tunn ogenomtränglig dimma, och doften av krut och blod for genom Teas näsborrar så fort hon öppnade dörren till sitt hus. Bergskammen långt borta var fylld av bybor som panikslagna lämnade sina hem.

I brevet hem skrev Tea inget om skräcken hon bar för att bli dödad, inte heller kvinnorna hon tagit till sitt hjärta och försökte rädda från svält. Modern skulle aldrig förstå varför Tea älskade det här landet, så det var ingen ide att ens försöka ge dem där hemma en rättvis bild.

war,afghanistan

8 kommentarer:

  1. En adrenalinjunkie, leva där faran är som mest. Låter klassiskt för en utrikeskorrespondent. Doften av fara, skriva om det, uppleva det. Går inte förmedla den känslan för några andra än för folk som upplevt samma sak. Förstår att hon väljer att inte skriva om det till sin mor. Gripande.
    Ett förslag, jobba lite med sista meningen i första stycket. Den var riktigt svårläst. Fick läsa om den två, tre gånger.

    SvaraRadera
  2. Nu har jag ändrat...var visst lite tröttmössa i morse.

    SvaraRadera
  3. Det här är både spännande och ängsligt på en och samma gång. Ängslan skapar spänningen, antar jag. Välskrivet!

    SvaraRadera
  4. Jag röstar klart på "tröttmössan" i det här fallet, den lät ju perfekt tyckte jag. Backa bandet!;=)
    Man undrar om inte Tea ängslar sig mer för att ängsla sin mor än för att skadas själv... hm, fara där.

    SvaraRadera
  5. ja ängsligt du fångar ordet

    SvaraRadera
  6. Ängslan verkar befogad fast jag håller med Saqer om det där med modern.

    SvaraRadera
  7. Ängslan och kanske rädsla också.

    SvaraRadera
  8. Den var fin!
    Dock tycker jag att första och andra stycket inte riktigt passar ihop med de resterande.
    Först stycket fick jag intrycket av att det var yrkesrelaterat, att ätas eller äta...
    Andra stycket tänkte jag på USA, för att sedan hamna i ett land med militär och skräcka att dödas. Det kanske är något jag missar?
    Men jag tycker att sista stycket är klockrent. Att försöka skydda sina nära och kära...det träffade! Bra!

    SvaraRadera