Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 mars 2011

Hårdare tag mot internetdroger

Idag läser jag i min favorittidning MISSTÄNKT att det skall bli hårdare tag mot internetdroger. Från och med den 1 april i år har tulltjänstemännen och polisen rätt att beslagta farliga substanser som är på väg att klassas som narkotika eller hälsofarliga varor.

Underbart säger jag, och hoppas, hoppas att klimatet ute på nätet att allt går att fixa i drogväg, och dessa underliga sajter(Flashback, sjalvmord.com) försvinner.
Jag blir dörädd när jag läser om ungdomar och barn som på fullaste allvar frågar om den och den drogen går att blanda, och att de vill dö och frågar hur man enklast tar livet av sig.
Men hallå? Var är alla vuxna som kan fånga upp dessa små mirakel som en gång legat i magen och längtat ut? Hur kan det bli så här?

När jag var inne på Flashback surfade jag runt nästan en hel dag och läste olika diskussioner. Jag skakade av obehag när internet stängdes av .
Är det så svårt att vara människa idag att vi måste ha droger för att stå ut? Eller försöker folk hitta genvägar för att slippa vardagen?
Har ungdomarna skämts bort genom att ständigt bli roade av föräldrar och förskolepersonal som sätter något i händerna på barnen så fort de sitter och bara funderar.

Idag tar föräldrar oftast med leksaker till släktingar och bekanta när de skall bort med barnen , och hur många har inte en psp eller dvd i bilen? Jag kan villigt erkänna att vi har både cd-skivor och böcker med oss, och någon enkel leksak. Men frågan är hur nyttigt det är att ständigt, ständigt bli road och aldrig få använda fantasin.

När jag var liten och ute på vår ö Bockholmen togs inte en enda pryttel med för att roa oss barn. Åh nej, det enda som fanns i bagaget var praktiska kläder, baddräkt(men för det mesta sprang vi naken), fiskespö och myggmedel. Vi kunde stanna veckor på ön och jag lekte hela dagarna utan att vara uttråkad en sekund.

Allt fanns ju mitt framför mig. Kottar, gammal bark och löv fick agera leksaker. Mammas kastruller användes flitigt, och att hoppa runt på stenarna som låg runt ön var urkul.

På kvällarna fiskade vi och slogs med mygg.
Ett enkelt liv som var både skönt och rogivande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar