Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 augusti 2011

Min kropp gav upp, och lade av

Gårdagen blev mycket underlig.
Jag körde barnen till skolan, och Lilleman fick gå på dagis för första gången på länge.
Innan vi gick in lade vi oss i en korggunga på skolgården och tittade på moln och pratade om livets allvar.
Han har mycket tankar min lilla professor.

Väl hemma igen skrev jag på manuset, och gick helt upp i det trots dunkande snickare, och hårdrock på högsta volym.

Klockan rasade iväg, och halv tre hämtade jag ligan...som inte alls ville åka hem eftersom den nya klätterställningen på skolgården står så snyggt uppställd på vägen mot bilen.
Lilleman är överlycklig eftersom det kommit en ny kille till dagiset, som i och för sig har ett mycket svåruttalat namn(Samuel) men är lika lugn som Hampuz.

Zabine var snorig, och somnade i soffan. Razzel tittade på film, och jag gick ut för att rensa av på tomten efter snickarna.
Lilleman och jag höll på med det tills mörkret kom, sedan lade vi oss i vår säng.

När jag vaknade snurrade jorden, och jag stapplade in i vardagsrummet där jag rasade ned i soffan.
Jag känner så väl igen symptomen, och tittar längtande bort mot bordet där datorn och allt researchmaterial ligger...det är kört...kroppen har gett upp.
Jag har extremt lågt blodtryck och lider av blodtrycksfall sedan unga år. Något som bara kan avhjälpas genom långa promenader, eller löprundor. Bah! Det var länge sedan mina ben rörde sig så pass.

Jag blev liggande tills i morse, och var ARG på mig själv för att jag inte behandlar min kropp lite snällare.
Så imorse gick jag ut på promenix med två glada vovvar innan frukost.
Efter att ha lämnat barnen på diverse ställen åkte jag hem, och kollade mejl.

Ett av mejlen glädjer mig extra mycket, och jag svarar blixtsnabbt. Så fort jag fått svar skall jag skriva om min lycka att ha ynnesten att få barn bland annat.

Jag har svarat på mejl till Peters firma SPEED BYGG & PLÅT, och ringt upp Peter för att ge honom telefonnummer till människor som efterfrågar hans kunskap.

Beslutet att öppna eget är nu etablerat hos Peter och hans bokföringstant skall sköta mina papper också. Nu gäller det bara att ta det magiska steget, men framför allt få klar boken.

Ha en underbar dag

2 kommentarer:

  1. Du måste ta hand om dig!
    Tre barn, en nästanklar bok, en egenföretagande make - då måste du klämma in litelite egotid om du ska orka rådda hemmet!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Instämmer med Mångmamma:
    Ta hand om dig!!
    kram

    SvaraRadera