Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 augusti 2011

TEMA Byta kanal

Vera och Alfons sitter i soffan och tittar på teve. Som vanligt är det gnabb om kontrollen, och det slutar med att mamma går mellan.
”Varför kan inte ni vara sams om en så enkel sak som det här? Ni får turas om helt enkelt.”
Alfons grimaserar och puffar till sin syster som är hela tre minuter äldre än honom.
”Vera tittar ju bara på sådana där fåniga prinsessfilmer. Jag vill inte se sådant fjoll.” Han nyper Vera i rumpan varvid hon häver upp ett tjut av smärta och förtrytelse.
”AJ! Mamma såg du vad han gjorde? Säg till honom att sluta.”
Hon vänder upp fötterna på soffan, och kickar till brodern i magen, som viker sig dubbel av smärta och skriker.
”AJ! Mamma? Stoppa henne!”

Nu har mamma Elina fått nog, och plockar upp kontrollen från bordet, sätter sig i soffan mellan barnen, och byter helt sonika kanal.
Båda barnen tittar tysta på henne bragta ur fattning av det ofattbara.
”Sådär får man väl inte göra? Bara ändra hur som helst? Vi ville ju se på det där.”
Mamman sitter kvar, och låtsas vara helt inne i programmet.
”Mamma?”
Alfons puttar försiktigt på henne, och möter systerns blick.
”Mamma? Snälla?”
Elina sneglar på honom, och börjar skratta.
”Okej, nu gör vi så här: Vera tittar en kvart på sitt favoritprogram, sedan avlöser Alfons henne, och får en kvart, men varför tittar ingen på teven i ert rum?”
Vera och Alfons tittar på varandra.
”Det är inget roligt att sitta själv och titta på teve.”

Elina reser sig upp.
”Jag fattar ingenting…men nu gör ni som jag sade. Först Vera, sedan du. Hon rufsar om i hans hår och skakar på huvudet när hon lämnar rummet.
”Ungar…”




11 kommentarer:

  1. När min son var liten (long long time ago) tog han med sig kontrollen ut i köket när han skulle hämta mackor.

    SvaraRadera
  2. Gunnar: snart gör nog vår äldsta pojk likadant. Det är vilt slagsmål här emellanåt.
    Pärlan: ja de små kan krångla till det i onödan ibland.

    SvaraRadera
  3. Fast även vuxna bråkar om progamval och kontrolltingesten. Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt också att tingesten just heter kontroll..hahaha..Stor igenkänningsgrad där Razaha! :)

    SvaraRadera
  4. Dessa val...men en kvart var utan att få se färdigt...jag hade blivit lynchad med ett sådant förslag. Men som sagt, igenkänningsfaktorn är stor även hos mig.

    SvaraRadera
  5. Här hemma har vi löst det genom att ställa en teve i barnens rum, men den är ju inte lika stor som i vardagsrummet(42 tum)

    SvaraRadera
  6. Känner igen problematiken, fast hemma är det jag som har kontrollen :-D. Oftast iaf. Och vi har inga barn.

    SvaraRadera
  7. Ethel, jag kommer ihåg den där tiden, och om en sisådär fem sex år sitter jag nog med Peter i soffan med kontrollen i näven och funderar vart tiden tog vägen.

    SvaraRadera
  8. Som klippt ur verkligheten

    SvaraRadera
  9. Verkligen som hämtad från min verklighet!

    SvaraRadera
  10. Oj... vilka snälla ungar! Här i detta huset är det jag som är envåldshärskare över kontrollen!

    SvaraRadera