Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 januari 2012

Matematik och svenskastudier

Idag är det skola på schemat, men inte vilken som helst.
Eftersom Razmus haft en tuff skoltid innan jul har jag jobbat ganska hårt med honom i både matematik och svenska. Min son har ett enormt lager av vackra ord, men vet dessvärre inte hur man använder dem i meningar. Stavningen fixar han däremot galant.
Sedan är det det här med att räkna. Razmus kan egentligen mer än han själv är medveten om, och just nu jobbar både han och jag på att knäcka de magiska koderna.

Nuförtiden räknar ju ungarna i led, och det är jag inte van.
Av den anledningen har jag börjat plugga både matematik och engelska. I skolan var jag ingen stjärna på matte, men språk har alltid fallit mig på läppen, och jag måste erkänna att jag sällan pluggade i vare sig tyska eller engelska, men ändå hade bra betyg.(4 och 5;a på den tiden)

Idag damp ett paket med teckningslektioner till barnen ned i brevlådan, så nu kommer jag även att filura med det. 
Åke Sköld;s teckningslektioner är lättförståeliga, och Razzel fick kli i fingrarna att börja när han såg vad paketet innehöll.

Nu är det dags att utfodra ungarna.



4 kommentarer:

  1. Förstår vad du menar :) Min Rasmus har också samma problem och han hamnar också att jobba hårt med dessa ämnen i skolan.

    Men han är en sjuhejare på att skriva noveller och friskrivning i skolan. Levande intellekt :)

    Jag hejar både på din pojke och min, det blir nog säkert bra för dem också :)

    SvaraRadera
  2. Ja du Smörblomma. våra barn kanske är blivande konstnärer och författare som försörjer oss när vi blir gamla och skröpliga.
    Skämt åsido så tror jag att dagens skola har en enda mall som alla skall passa i, men det är svårt att sätta ned en fyrkant i ett runt hål.
    I en klass på 25-30 ungar är det en omöjlighet att räcka till som lärare, och barnen som inte orkar blir glömda och överkörda.
    jag hejar på våra pojkar jag också.

    SvaraRadera
  3. Du ger mig lite dåligt samvete nu. Min Sheriff behöver en hel del extra knuffar i rätt riktning men någon skola har det inte blivit på hela lovet.
    Samtidigt har jag lärt mig att han kliver i etapper, efter ett långt såsigt sommarlov hade han ändå klättrat uppåt i mognadsgrad och kunskapsnivå, när hösten började.
    Jag inbillar mig att det funkar så nu med, skolveckorna kör vi hårdläxläsning i.
    Kan vara skönt för oss båda att släppa efter lite nu.

    SvaraRadera
  4. Mångmamma, alla barn är olika tack och lov. Razmus har alltid varit en pojke som inte gillar när han har massor av folk runt sig, och vi stod i valet och kvalet att gå på den här nyrenoverade skolan, eller flytta tillbaka till den lilla charmiga, men dåliga skolan där de var ynka fem i klassen, och totalt 19 på skolan.

    SvaraRadera