Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



15 februari 2012

Blödarsjuka-ADHD-Koncentrationssvårigheter

Ibland är det bra när man tar sig tid att verkligen prata med sin mamma. Jag är villig att erkänna att det varit dåligt av den varan en sisådär tio, femton år, men igår...då pratade vi.
Plötsligt kommer det fram att min mamma också varit nära att dö när hon födde barn, och att hon blött mängder varje förlossning. Hm...kan det vara blödarsjuka månntro.
Nu åker pusselbitarna sakta ihop.
När jag gick på utredning för mina blödningar frågade läkarna om mina släktingar, och jag som inte visste annat nekade naturligtvis.
Igår berättade mamma att både hon och mormor haft problem, men inte blivit utredd.
Dessutom berättade hon att jag är född strax efter nio på kvällen i snöstorm. Det förklarar nog min vildhet och oförmåga att ta det lugnt.
Efter att ha pratat lite om våra förkylningar sade vi hejdå och kram.

Natten tillbringade jag med datorn och manuset. Det växer hej vilt, och just nu jobbar jag med små händelser med stort innehåll som bara måste vara med.

När jag skickade in en sexscen jag skrivit till mina skrivarkombattanter tyckte de att den var vidrig, men förstod varför jag skrev som jag skrev och gav råd. Vad skönt det är att ha ett bollplank.

Jag har landat efter recensionen av PAPPERSSKÄRVOR, och grubblar på hur jag skall starta min självbiografi för att fånga läsaren. Titeln måste jag ju tyvärr ändra, det går inte att använda TRE ÄNGLAR igen, sade PAPERTALK:s Uffe. Det kan bli fel då.

Några förslag jag har är:
3 missfall, föreliggande moderkaka, tidiga sammandragningar, foglossning och 3 barn

Jag och mina barn skulle egentligen inte funnits här

3 missfall 2 prematur och en nästan ängel

Nja, det där tål att tänkas på. Alla förslag är välkomna. Det skall vara en titel som förklarar exakt innehåll och smeker örat.

Inatt har det fallit ännu mer snö, så Zenta var alldeles galen i morse när vi gick ut. Hon och de andra såg ut som levande snögubbar, och golvet var blött när vi lämnade huset.

Nu sitter jag i bilen och skriver i väntan på att komma in på BVC med Lilleman som skall kolla synen igen. Förra gången klarade han inte av att läsa de nedersta raderna och skall nu testas igen. Tyvärr är han som vanligt förkyld, och snorar ikapp med mig.

När vi så småningom kommer hem tänker jag gå ut i snön och leka med honom och vovvarna.

Igår fick jag hem en bok som heter BRÅKIGA BARN
Att förstå, bemöta och behandla bråkiga barn

Så här står det på baksidan:
Att under en tid vara bråkig och olydig är en naturlig del av barns uppväxt. 
Men en del barn drabbas av svåra och varaktiga beteendeproblem. För att på bästa sätt förstå och behandla utagerande barn krävs en helhetssyn på deras problem och de psykosociala sammanhang de lever i. 
Dessutom måste de vuxna i barnens närhet kunna samarbeta och samsas över teori- och professionsgränserna.

Tänker läsa den i syfte att hjälpa Razmus som emellanåt passar in i beskrivningen.
Köpte även en bok som heter BARN MED KONCENTRATIONSSVÅRIGHETER

Det lilla jag läst passar delvis in på honom, men jag och läraren tror att det är delvis trots som gör honom så ovillig. Razzel har aldrig haft någon trotsperiod, bara glidit fram på räkmacka i livet och varit världens snällaste.
Men det fanns ytterligare en bok i traven. Nämligen denna:
BOK - FLICKOR MED ADHD
I den läser jag att flickor som beter sig som jag gör och gjorde är typiska ADHD-flickor. Nu skall jag inte säga att allt stämmer, men listan som fanns i boken menade att flickor som hade svårt att sitta stilla och ville att saker hela tiden skulle hända var sjuka. Hm...på min tid hette det som sagt att jag hade myror i rumpan. Det tycker jag låter bra trevligare än ADHD. Vi kanske gör barnen en björntjänst när vi lägger dem i fack på det här viset? Jag lider inte och har aldrig gjort. 
Min flicka är en liten drömmare som nästan aldrig svarar på tllltal, är extremt kreativ och är temperamentsfull. Även det är delar i ett ADHD-beteende.
Jag återkommer om de här böckerna när jag kommit igenom dem.

Nu skall jag kliva ur bilen med Lilleman innan hans skönsång spräcker mina trumhinnor.
Ha det gott
Kram

3 kommentarer:

  1. Spännande. Jag funderar oxå på att snart halva männskligheten eller i alla fall i den svenska befolkningen har ju ADHD o bör medicineras så det blir lugna. Majoriteten av nutidens missbrukare har ju ADHD o bör alltså medicineras. Då slipper samhället att ta ansvar både för uppväxtvillkor och behandling, känns det som.

    SvaraRadera