Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 mars 2012

TEMA Sakna och Räkna

"1...2...3..."  Lisa vippade på tofsen mamma satt upp mitt på hennes huvud.
"Vad gör du?" sa mamman.
"Räknar..."
"Jo det hör jag, men vad?"
"Hur många bilar det åker förbi, innan pappas kommer."
Eva vänder sig mot dottern, och lägger händerna på henne kinder.
"Men, lilla gumman, vi pratade ju om det här senast igår. Pappa är död hjärtat. Han kommer aldrig mer."
"Aldrig mer?"
"Nej, aldrig mer. Han bor i himlen hos änglarna nu."
"Kan inte änglarna ge honom semester då? Så att han kan hälsa på mig."
"Du saknar honom förstår jag?"
Lisa nickade med darrande läppar.
"Ska vi titta i fotoalbumet tillsammans? Det är ett sätt att träffa honom."
"Jag vill krama pappa."
"Älskade ungen min, det vill jag med, men...en del saker kan inte göras. Förstår du vad jag menar?"
Lisa kryper in i Evas famn och lägger huvudet mot hennes bröst. "Varför ville inte pappas hjärta slå mer? Jag trodde att det slog jämt, jämt, jämt."
"Jag önskar att det var så, men...en del människor har svagare hjärtan, som pappa."
"1...2...3..."
"Vad räknar du nu då?
"Mina hjärtslag. Jag kollar hur många gånger det slår."
Eva lägger armarna om dottern och vaggar fram och tillbaka.

5 kommentarer:

  1. det är inte lätt, lilla lilla flicka. jätte bra text men skulle vilja ha mera av Mamman och stunden mammans tankar i stunden vad hände med henne och sånt ... men jätte bra

    SvaraRadera
  2. Sorgen har många ansikten och ger många funderingar. Får lite samma känsla som malix.

    SvaraRadera
  3. Tycker du har vävt ihop de två skrivpuffarna väl i din text.

    SvaraRadera