Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 juli 2012

TEMA Piga

När jag återvände till rummet för sjätte gången brast min självbehärskning.
"Jag är inte er piga", skrek jag och sprang ut från rummet. Rodnande neg jag för min herre om mötte mig utanför dörren, slog ned blicken, höll den där tills han talat.
"Helga ska vara glad att hon har en anställning alls", sa han med tordönstämma. "Många står barskrapade och har inget alls. Varken jobb eller mat."
"Tyst fortsatte jag stirra ned i golvet. Tyckte mig se att golvets grova medaljongmönster bildade stora elefanter som rusade mot mig.
"Lyssnar Helga?" frågade han med lite lugnare tonfall.
"Barnen lyssnar inte på mig", sa jag ettrigt och kände hur irritationen byggde sig allt högre inuti mig. "De ignorerar det jag säger, och vägrar städa som det var sagt. Mamsell Rut har bestämt att de ska lära sig städa sina rum."
"Såååå var det inget annat", sa han och flyttade den svarta pipan till andra mungipan. "Det var ingen lätt uppgift Helga fått. Kan tänka mig att gunstig herrn har mycket att säga om den saken?"
Jag nickade och vågade mig på att höja blicken några centimeter, bara så att jag såg min herres skor. De svartblänkande skorna var min förtjänst. Jag hade putsat dem inatt under stjärnorna när de i huset sov. Ingen hade bett mig, men jag såg att han bar dem med stolthet. Att gårdagens försiktiga steg bytts ut till de han förtjänade.
Min herre tog mig under hakan och studerade mitt ansikte några sekunder. "Jag vet ingen som är så envis som Helga, så jag antar att ni vinner till slut, vad jag än bestämmer här och nu."
Han smekte mig över huvudet med sina smala kontorsfingrar. I dem fanns inte minsta valk. Det visste jag efter nattens besök.
Jag nickade sakta och kände hur mitt inre blev alldeles varmt. Jag älskade honom. Älskade denne vackre, smalsnipade man. Han orsakade sömnlösa nätter, men gav mig så mycket tillbaka.
"Så...jag får fortsätta att skälla på barnen?"
Han skrattade och drog med fingret över min kind. "Klart att ni får. De måste lära sig vanligt folkvett, och vem är bättre lämpad än ni?"
Min herre stannade med fingret mot mina läppar, och böjde sig ned mot mitt öra. "Tack för inatt, min älskade. En liten present väntar i ditt rum, gömd under kudden."
Han vände om och gick ut.

Jag tittade mig om i rummet så att ingen sett det som hänt, men möttes bara av kattens blågröna ögon.
"Selma kom får jag krama dig.", sa jag och lade kinden mot hennes mjuka, gråa päls."Hjälper du till att duka?"
Hon tittade förnärmad på mig och slank ur mitt grepp, skakade på sig och kröp in under soffan.
Nä jag var inte särskilt omtyckt på gården, men allt det var förlåtet. Livet ville väl inte ge mig ynnesten att ha vänner eller kärlek runt mig, ja förutom min herres då.

Du kan höra texten på soundcloud  där jag läser den.


1 kommentar: