Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 augusti 2012

En dag med wordpress i skallen

Idag har jag jobbat med min nya hemsida som jag tänker ha via wordpress på mitt webbhotell.
Ja herregud så många olika saker man måste lära sig om det här.
Nu har jag i alla fall fått ett fungerande internet via en router.
Det roliga är att jag måste klättra upp på övervåningen via en stege och lägga routern (som ser ut som en telefon) där. Grannarna kommer nog att skratta då jag mitt i natten trippar uppför stegen för att hämta ned den igen.
Jag slog i tån när jag barfota gick upp med den, och svor högt.

Nu börjar klockan närma sig midnatt, och jag fortsätter mitt strulande med WP.

Peter tittar på The Warriors, den gamla kultfilmen som fick ungdomar att begå brott.

Förhoppningsvis bjuder morgondagen också på sol, för jag hann inte klippa gräsmattor och klippa häcken som jag tänkt. Istället fastnade jag i internet, och vaknade inte till liv förrän Peter ringde och påminde mig om barnens simskola.
Vi fick åka racing dit för att hinna med.
Razmus lyckades simma hundra meter, och lilla Zabine simmade med stort besvär 50 meter, och var löjligt stolt över bedriften, och grät då simskoletjejen tvingade på henne en armpuff då de fick leka fritt.
Jag förstår Zabine, men också simskoletjejen. Det är alltför lätt att drunkna bland lekande barn.

ha en härlig natt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar