Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



2 september 2012

Tak-tjafsande barn-dörrsökande

Jag vaknade tre, steg upp och tog ut Zenta som gläfste, och säkert var den skyldiga till att jag vaknade.
La mig sedan igen, och sov snart sött.

Nästa gång jag vaknar har klockan hoppat fram några timmar, men regnet strilar fortfarande lika intensivt utanför.

Peter och jag sätter in ventileringen i grunden på nya vardagsrummet, och går sedan upp till taket och lägger på plåten på kuporna.

Ungarna sätter jag på att ta upp samtliga äpplen, men Raz nekar och sätter sig tjurigt på sandhögen som jag och de andra barnen skjutsar ut till vår skrangliga väg. Groparna är snart fyllda, och svettiga går vi in och badar.
Razmus har fortfarande inte tagit upp äpplena, och jag har en ordentlig batalj med honom innan han får komma in.

När vi lite senare ska äta nekar Raz till det med. 
"Jag äter inte blodpudding längre", säger satungen och sätter hakan i vädret.
Grrr, tänker jag och har en hög diskussion med den lilla, innan han motvilligt äter några bitar.
"Du dör om du inte äter mat", säger jag och har helt tappat matlusten. Det är roligt att ha barn tills de kommer till det här tjafssatdiet. Allt, allt. allt ska diskuteras, nötas runt och ifrågasättas.

När de badat ser de på teve, och jag hjälper Peter med takkupan innan vi packar ihop och går in.

Där letar vi på nätet efter en passande dörr till vårt hus. Hej och hå så många de finns. Hur i hela hundan ska jag kunna välja en av alla dessa. jag beslutar mig för att lägga hela ansvaret på Peter, men håller det hemligt för honom.

Mitt liv går just nu i 190. Det är redigering, manusskrivning, barn som ska plugga, novelltävlingar, bokmässebestyr, klädrensning och mycket, mycket annat.

Nu är klockan halv ett och jag tänker försöka redigera en liten stund.
Ha det gott

2 kommentarer:

  1. Gissa om jag känner igen mig!
    Det eviga ifrågasättandet kan göra mig knottrig!

    SvaraRadera
  2. Frågan är vad man kan göra åt det?
    Ingenting biter
    Jag tjatar, ber ich mutar i ungefär samma mängd

    SvaraRadera