Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 oktober 2012

Erotisk novell-2


Tyngdlöst svävade jag mellan golv och tak.
 

Mina smala, vita ben var hårt vinklade runt trapetsen som lockande gungat fram och tillbaka flera dagar. Det gröna slitna golvet var iskallt mot min kropp när jag vaknade och steget från golvet till trapetsen hade gått utan problem.
 
Min vita, fluffiga tyllkjol som knappt lämnade något åt fantasin var omsorgsfullt knäppt runt magen. 
Som ett förlupet skogsrå hade mitt svarta långa hår virvlat runt i den iskalla vinden som for i jämn takt genom rummet. Allt jag såg var en röd sliten dörr vars handtag tagits bort. Som en sarkofag i mått större slog huset sina väggar runt mig. Att fly var en omöjlighet, det vittnade mina trasiga, blodiga naglar om.
Huttrande slog jag armarna runt mig själv och sökte över rummet med blicken.
 
Ingenstans såg jag mannen som puttat in mig i den gamla gympasalen som doftade fotsvett och gammal plast blandat med trä och skit. Mina händer blev röda när blodet rann ned i dem och allt blod i huvudet gjorde mig yr.
 

Fram och tillbaka, fram och tillbaka…gungade jag.
 


När det gått en lång stund utan att han visat sig krånglade jag mig ned och sprang på lätta fötter mot fönstret för att försöka kalla på hjälp. Mitt knackande resulterade bara i en tunn dimma på fönstret, gjord av min andedräkt, och jag höll inte på speciellt många sekunder innan jag gav upp. 
Suckande tog jag mig ned till golvet igen och hoppade upp på träräckena som gick tvärsöver rummet. Högre och högre kom jag, och när brädan till högsta läget låg under mina fötter satte jag mig ned.
 

Ett skramlande ljud hördes. 
Han tuggade ljudligt på ett tuggummi och ställde sig nonchalant med händerna på höfterna. ”Skall du tjafsa länge till?” Mannens röst var raspig som om han strukit stämbanden mot sandpapper av grövsta storlek. ”Det är ingen ide`” 
Han ställde sig rätt under brädan jag satt på och hoppade upp mot mina dinglande sockprydda fötter. ”Du är min oavsett vad du säger. Min…” Hans skor gav ifrån sig ett tjippande läte och jag undrade för mig själv om han bar steppskor. Ännu fanns det gott om tid. Säkert skulle någon snart undra varför gymnastiksalen var låst och ropa på rektorn.
 

”Jag hatar dig…fattar du det. Hatar…” Jag lutade mig lite framåt för att slunga orden i huvudet på honom därnere. Det öppna fönstret i upp taket rörde sig fram och tillbaka i vinddraget. Det liknade en bila, redo att hugga av ett huvud. 
”Kommer du eller?” Mannen lade händerna som en tratt för munnen och skrek orden. ”Kommer du?” 
Jag tog ett tveksamt kliv till brädan nedanför, vägde fördelar mot nackdelar. ”Är du lugn då?” Jag kände mig en smula fånig som var rädd för en man som ansågs var godheten själv. 
Han slog sig på låren och skrattade högt, sedan sträckte han händerna upp mot mig. Det hettade i mitt inre av ilska och jag kände mig för några sekunder oövervinnerlig.
 
Med ett vigt hopp tog jag mig nedåt, och fortsatte snabbt till nästa.
Mannen stod blixstilla, väntande som en katt väntar på en obetänksam mus. Från en sekund till en annan slängde han sig mot mina ben, och drog ned mig mot golvet. Med en snabb rörelse slet han av mig tyllkjolen och blottade mina nedre delar som saknade trosor. Upphetsad tappade mannen koncepterna och glömde för några sekunder bort sina repliker. 
Frågande tittade han på mig och ryckte på axlarna. ”Faan Minna…du är bara för mycket. Jag får en ståkuk som går till månen.” Han lutade huvudet bakåt och gapskrattade. ”Här vill jag överraska dig, och så gör du så här. Det är inte shysst.” 

Han lade sin arm runt mig och drog omkull mig på den stora tjocka gymnastikmattan. Galonen var skitig på många ställen, och i mitt inre undrade jag hur många kroppar den egentligen mött, eller ännu värre …fötter. 
Mannen, som för övrigt var min högvälborna karl drog av sig de något ålderstigna kläderna och slängde sig ned bredvid mig. ”Minna…du måste hålla dig till reglerna. Det finns ju ett manus…faan jag har pluggat på det här flera veckor och så förstör du det bara rakt av. Han letade upp knapparna på bustiern jag bar och öppnade dem en efter en. ”Rollspel går ut på att man följer ett manus.” Skrattande drog han av mig strumpebanden och placerade mina ben på var sida om sig. 
Med smekande rörelser lurade jag av honom klädesplaggen ett efter ett. Hans röda hår stod i kraftig kontrast till den svarta galonen och jag rörde försiktigt i den taggiga, perfekt stylade frisyren. 
”Det är kallt.” Jag lade rysande hans armar runt mig och vände rumpan åt hans håll när jag lade mig.
 

Min älskling kom snart med trevande fingrar och fyllde mig. Långsamt drog han med tummen över klitoris och tittade på mig med allvarlig min. ”Du måste följa manus.” 
Utled på hans tjatande tog jag saken i mina egna händer och lade dem på det känsligaste stället på min kropp. Min fantasi fick eggande ta övertaget och medan min kille tittade på gick jag upp i brygga av känslorna som exploderade i min längtande kropp. 
”Minna, du…” Hans händer vandrade över brösten med lätta rörelser. I en rörelse vältrade han sig över min späda kropp och placerade lemmen precis utanför min öppning. ”Kär lek…vet du vad det är?” viskade han och nästan rev mig med sina vassa naglar. Med svepande rörelser drog han upp mig till samma läge som jag nyss lämnat, och skrattade hjärtlöst när jag bad om mer. ”Tigg!” Rösten var hes av lidelse och jag såg på de blågrå ögonen att han ville detsamma som mig. 
”Snälla? Nu?” Min röst tycks avlägsen och jag såg honom som i en dimma när jag för andra gången idag blev fylld av kärlekseufori.
 


Ett skramlade hördes utanför dörren och vi skyndade oss att springa in i materialrummet för att fnissande klä på oss. Vilt kyssande och fyllda av välbehag satt vi nedsänkta innanför trampetten tills fotstegen försvann bort, och ut genom dörren.
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar