Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 november 2012

Att läsa

"Vad gör du?", sa Emma tre år till sin storebror som satt på kanten av farfars gamla röda fåtölj och bläddrade i en Agent x9.
"Läser", svarade han, och fortsatte bläddra.
"Kan du inte läsa för mig? Snälla?"
"Äh, det är inget för småbarn"
"Snälla Jocke. Bara några sidor. Mamma sover fortfarande och..."
"Ja, ja tjatmaja. Sätt dig i stolen då så ska jag läsa."
Emma gjorde som brodern bett henne, och lutade ansiktet i händerna.
När han inte satte igång puffade hon på honom. Inte hårt, bara lite lätt.
"Vad gör du?"
"Du skulle läsa, sa du."
"Jag har ångrat mig", sa Jocke och kurade ihop sig över tidningen så att inte Emma skulle se. "Det här är inget för småbarn."

I de ögonblicket kom pappa gående från sovrummet. Han tittade från Emma som såg ledsen ut, till Jocke som bläddrade i en tidning.
"God morgon. Varför ser du så moloken ut Emma?"
"Jocke vill inte läsa för mig. Han lovade."
Pappan ryckte till sig tidningen.
"Så du kan läsa?" sa han.
Emma såg hur det ryckte i mungipan på honom, och hon rynkade ögonbrynen. Varför sa han så? Klart att Jocke kunde läsa. Han var ju faktiskt hela två år äldre än henne, och hade börjat i sexårs.

Pappa lyfte upp Emma och satte sig i stolen med henne i knäet.
"Det här vill jag höra", sa han, och petade på sonen. "Läs då."
Jocke rodnade.
"J...j...jag kan inte."
"Du sa till Emma att du kan. Ljög du då?"
"Mm", mumlade han.
"Det är inte snällt att ljuga för lillasyster. Om ni vill kan jag läsa för er?"
"Jaaa", ropade de.
"Kom och sätt dig i mitt knä då", sa pappa och klappade på andra knäet.
Jocke hoppade ned på golvet, och gjorde som han sa, sedan sträckte han tidningen till pappan och vände sig till systern.
"Förlåt för att jag ljög syrran. Det var bara så kul att retas med dig. Men jag kan faktiskt några bokstäver för vi har börjat med det nu."

1 kommentar: