Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 november 2012

Försvunna saker-leksaksrace-sjukhus-tårta

Efter att jag skrivit färdigt mina inlägg på nätet, och tagit ut hundarna satte jag mig i bilen med Lilleman ordentligt fastspänd, och...upptäcker att Peter fått med sig det enda paret med nycklar.
Jag visste att extraparet var försvunnet, och fick ont i magen av nervositet.
"Jäklar, faan, helvete", mumlade jag och gick igenom vartenda par byxor och alla jackor. Nu pratar jag om en tio, femton par byxor...både mina och Peters, och nästan lika många jackor.
Nepp...ingenstans...

Tittade på klockan och såg att den närmade sig elva.
Attans jag som skulle shoppa leksaker till Hampuz som fyllde år idag, och efter det skulle vi hämta Zabine och åka till sjukhuset.

Ringde till Peter som suckade när han hittade det ena paret nycklar i fickan. Problemet var att han stod på ett tak ute på Djurgården, och hade en massa mil hem.

Klockan tickade på och jag blev allt svettigare. 
Var i helsicke hade jag eller Peter lagt dem.
"Förbannade karl", muttrade jag, och tänkte precis ringa hem Peter, när jag såg mina arbetsbyxor jag använde i somras framför mig.
"Voila", jublade jag och klappade händerna.

Snabbt som attan fäste jag på Hampuz bältet och svängde ut med en rivstart.

Hampuz och jag åkte till leksaksaffären i Tumba där vi till vår stora lycka (mest min plånboks) ser att de har REA...stooor sådan. En hel del leksaker säljs med 50% rabatt, och andra med 20% rabatt.
Han hittade en stor bärgningsbil, jongleringsbollar, Beyblade, svärd, pistol, ritblock med bilmallar, och fick nog av shoppande efter cirkus en timme.
"Nu räcker det mamma", sa min lilla älskling, och bubbade iväg allt han hittat till kassadisken.
Vid disken hittade jag en nyinkommen Monster high docka som jag köpte till Zabine. De är så förbaskat dyra...300 pix på extrapris. Superfin var den. En bra julklapp.

Nu hade klockan vandrat fram en timme, och vi var hungriga. Mac Donalds låg lägligt placerat intill.

Hämtade Zabine på skolan och åkte till Huddinge sjukhus där det var totalkaos. De bygger nämligen ett nytt parkeringshus, och har under tiden inget annat att erbjuda.
Jag ringde till vår barnflicka som mötte oss. Hon bor nämligen där.

Zabine fick göra syntest, och gick igenom flera olika kontroller. Tydligen skelar hon på ena ögat...men bara lite, lite...
Nu går de vidare med ännu en synundersökning för att kolla om hon behöver glasögon eller ej.

Det hade blivit mörkt ute när vi for till skolan och hämtade Razmus.
Sedan...äntligen hemåt.

Bjöd ungarna och de andra på pannkaka till förrätt och nygjord kladdkaka med laktosfri grädde till efterrätt. Gott som attan. 


Hampuz lekte med sina nya leksaker, och gäspade gång på gång.
Åtta la jag samtliga ungar, och satte mig vid datorn för att kolla mejl och redigera.

Godnatt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar