Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



1 januari 2013

Första dagen

Hur var ditt nyår?
Vi hade en hemmakväll med Monopol och film på schemat.
Vid tolvslaget gick vi upp till grannen och skickade upp ljuslyktor i vitt och rött. Ett underbart alternativ till raketer.
Barnen hade fått miniraketer som de skickade upp med jämna mellanrum.

Efteråt gick vi hem och åt chokladpudding,
Barnen var trötta och lade sig medan jag och Peter tittade på Hulken tills vi också slocknade.


Jag tycker att första dagen på året är magisk.
Det är då alla börjar med det de gett löfte om på nyårsafton och det är då många vaknar med herr Ågren bredvid sig. Det kan vara början på något bra likväl som början på en mardröm.

Jag startade med en promenad ut i skogen. Det var isigt och jag ångrade att mobilen fått stanna hemma. Tänk om något skulle hända? Om jag halkade och slog mig så illa att jag inte kunde ta mig tillbaka?
Sådana tankar snurrade i skallen de första hundra metrarna, men byttes snabbt ut till känslan av välbehag och eufori att komma fram genom snön som smält ned till behagliga fem till tio centimeter.
Chicco som är äldst av voppisarna var trött och blötast av dem alla. Zenta skuttade glatt omkring mig och ville gå längre. Zilla stretade och drog för att komma in i skogen på andra sidan huset.

Peter och barnen var uppe när vi kom hem. Barnen spelade på surfplattorna, Peter tittade på teven som hade urusel sändning.
Att bo här ute medför vissa komplikationer. En av de största är problem med internet och kabelkanaler.
Det var sagt att vi skulle få fiber, men det verkar dröja.
Nu har vi beslutat oss för att koppla in fast internet via Telia och hoppas slippa mer strul. Jag har blivit beroende av att sådant fungerar okej.
Min nya hemsida ligger på vänt tack vare det här och jag har inte kunnat ändra fotografier och annat på min blogg eftersom nätet är så oberäkneligt.

Nu ska vi käka frukost och sedan kliva ut och jobba med huset.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar