Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 juli 2013

En början-375

"Det är något jag undanhållit dig", sa Tobias och tryckte ihop min hand så hårt att den vitnade. "Något du måste få veta innan vi blir ett par på riktigt."
Jag lösgjorde mig ur hans grepp och skakade handen för att få ut blodet i den igen.
"Oj förlåt, gjorde jag dig illa?" sa han och smekte mig över kinden. "Det var inte min mening älskling."
"Det är okej", sa jag och mötte hans mossgröna ögon. "Berätta nu. Vad är det du inte sagt. Har inte vi pratat om allt?" Jag bet mig i underläppen och svepte bort min långa lugg som ideligen rasade över ögat. "Jag har berättat om mina föredetta, om mammas svek och framförallt om min barndom. Du sa att du var ärlig och att du tömt ditt hjärta för mig." Utan att jag ville det blev tonen anklagande och min röst åkte upp i falsett.
"Lugn nu", sa Tobias och lade handen på min axel. "Jag har inte velat prata om det här förut. Mina tidigare flickvänner har stuckit när jag visat dem det här." Han stod tyst en lång stund och tittade på mig - öppnade plånboken och tog ut några tummade fotografier. Lade dem bredvid varandra och gjorde en gest mot dem. "Det här är mina barn. Några är med min föredetta, några med en annan."Han pekade på det första och sa: "Det här är Penny. Henne fick jag med Carla en tjej jag träffade på en resa utomlands. Jag har inte sett henne på massor av år, men fick kontakt igen förra veckan." Han flyttade fingret till nästa fotografi. "Det här är Mikael. Han fyllde precis tio." 
Jag följde hans pekfinger och tittade på hans mun som rörde sig. Underligt nog hörde jag inte honom prata. Min blick gled över de sju fotografierna han lagt upp. "Sju barn", sa jag sakta. "Du har alltså sju ungar och har inte sagt ett ord om det. Herregud Tobias."

2 kommentarer:

  1. Oj vilken bra text. Det riktigt klickade till där på slutet, vilken överraskning.

    SvaraRadera
  2. Hej kära du vad kul att höra av dig. Tack för kommentaren och ha en bra dag

    SvaraRadera