Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



14 juni 2014

En början-668

Morfar och jag skulle på björnjakt. Hela vintern hade jag längtat efter den här dagen. Jag skulle till och med få ha en egen bössa. Ett halvautomatiskt vapen som fick laddas med maximalt två patroner och ett i patronläge. Det gällde att vara snabb, och att inte björnen såg oss innan vi såg honom.
Leo stod bunden vid knuten på huset och längtade nog lika mycket som jag. Han föredrog att sova ute i kojan på nätterna och var mycket sällan inne i vårt hus. Genom att ha honom där kände jag mig tryggare här än någon annanstans. Dumt kanske, men han var sådan, vår älskade hund och trogne vän. Leo hatade björnar och hade hjälpt morfar flera gånger. Faktiskt till och med räddat hans liv en gång. Jag vet att morfar helst ville ha både Leo och Kijjo med, men eftersom hundarna inte gillar varandra och hellre slåss än jagar då båda är med, så fick det räcka med en.
Mina jaktkläder var nytvättade och de luktade av impregneringen vi gjort inatt. En sträv doft som fått mig att rynka på näsan. 
"Sitter du nu här igen?"
Jag vände mig om mot morfar som stod i dörröppningen, och nickade ivrigt. Hans jaktkläder liknade ingen annans. Handgjorda av indianer som blivit hans vänner då han bott i Canada några år.
Min bror och hans kompis hade lovat att vara beredda om något skulle gå fel, men jag undrade för mig själv om han skulle orka hålla sig vaken så pass länge. Om man jagar björn måste det nämligen finnas ett så kallat eftersöksekipage tillgängligt inom två timmar.
"Nå?"
Jag stängde jackan och reste mig upp. Han doftade piptobak och skägget var silvervitt. Utan att säga ett ord till, stängde han dörren.
Jag samlade ihop mina kläder och drog på mig de mörkbruna väl infettade jaktkängorna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar