Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



16 juni 2014

En början-669

Jag var så trött att det skavde i ögonen. Du vet som om någon kastat grus i mitt ansikte. Jag var inte längre ung, men vaknade ändå så tidigt att inte fåglarna hunnit börja kvittra. Med hjälp av min underbara labbe Castor tog jag mig runt i slingan kommunen fixat till. Schersminbuskarna som stod på var sida av vägen påminde mig om syrran. Hon som valt att stanna istället för att göra karriär. Sist vi träffades orkade jag inte stan mer än en kvart i larmet av barnaröster. Jag tror att det var tre barn, men det kändes som minst sex, eller tio. Jag hade lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig skaffa barn. Förresten visste jag att det där ordet skaffa, stämmer jävligt dåligt med verkligheten. Min väninna och hennes man var vid det här laget galna av barnlängtan. Ägg efter ägg ratades av hennes kropp och stöttes ut. Och hon, stackaren fick åka till sjukhuset och få en skrapning. Oftast en mycket motvillig sådan, från läkarnas sätt att behandla ämnet. De trilskades med henne.
Jag kastade av mig täcket och riktade blicken mot de turkosa träningsskorna som stod och blev dammiga på skohyllan. Det var dags att ta tag i livet igen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar