Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 juli 2014

En början-684

"Jag vill inte ha den där fula tröjan!" skrek Teo och slängde den på golvet. "Den sticks och förresten så är den trasig." Det röda håret stod på ända och de gröna ögonen var hårt hopknipna.
Mamma plockade upp tröjan och tog av prislappen med ett knyck. "Dumma dig inte. Jag vet med bestämdhet att du aldrig använt den." Hon höll den framför sig och såg ett hål mitt på magen. "Men, vad är det här? Hur kan ...?"
"Jag sa ju det", mumlade Teo och tittade ned i golvet när mamma sökte hans blick.
"Älskling, vad är det här? Har du gjort det?"
Teo stod tyst. Han var fullt medveten om vad straffet skulle bli om han erkände, och det tänkte han inte göra. Mamma skulle ta bort hans dataspel och sommaren skulle bli ett enda långt nej.
"Älskling", sa mamma uppfordrande. "Jag ställde en fråga till dig." Hon höll tröjan hoptryckt i en knöl i ena handen och pekade på honom med den andra. "Erkänn att du gjort det här."
Teo bet sig i underläppen. Han gillade inte alls att bli utsatt för den här utfrågningen. Det kröp i honom av obehag och han ville springa ut från rummet och gömma sig i farmors tvåldoftande famn.
"Den kostade hundra kronor", sa mamma. "Jag tar dem ur din plånbok, så glömmer vi det här."
Teo tittade på henne. "Så jag får behålla dataspelen?"
"Visst får du det", sa mamma och vek ihop tröjan. "Farmor väntar ute i köket. Vi ska på utflykt, bada i viken och kanske fiska om vi hittar någon mask. Efter frukost måste vi gå ut och gräva i lövhögen."
"Coolt. Jag vill ha jordgubbar till frukost." Teo öppnade garderoben och tog ut en tröja med röda och svarta mönster på. "Förlåt", viskade han och öppnade dörren. "Jag gillade inte färgen och ville inte göra dig ledsen när jag fick den."
Mamma rufsade om i hans hår och böjde sig ned mot hans nacke för att ge honom en snabb puss där.
"Mamma", skrattade Teo och skakade på sig. "Jag får tjejbaciller."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar