"Har du läst den? har du över huvud taget öppnat den", skrek min man och kastade boken på mig.
Jag måste medge att jag skämdes. Han hade kämpat i månader, ja till och med år, för att få klar den. Det var hans lilla skötebarn och pärla. Enligt kritikerna en magisk bok som man inte kunde lämna.
Anledningen att jag inte läst den var att jag var avundsjuk. Varför lyckades han när inte jag gjorde det? Och varför, varför, varför fann han lediga stunder medan jag nystades in allt hårdare i familjens dagliga rutiner. Varför kunde inte jag få ur mig orden: "Jag drar en vecka. Vi syns."
Min man var begåvad. Det kunde jag inte hymla med. Han var begåvad och dessutom snygg att se på. Ett kap enligt min mamma och mina få väninnor.
"Svara", skrek han och plockade upp boken vars omslag knycklats till.
Jag tog boken utan att säga något och gick till vårt gemensamma sovrum. Skulle jag klara att läsa den? Med darrande händer vände jag upp första sidan och läste dedikationen till oss, hans familj.
Jag tog av mig strumporna och lade mig på sängen. Läste första sidan och hittade några stavfel som jag strök under. Jo, ja, tänkte jag och sjönk allt djupare in i texten. Boken var bra. Riktigt, riktigt bra. Min man hade fått till det där lilla extra som jag aldrig lyckades med, och i samma ögonblick som jag torkade tårarna gled ett brev ut och hamnade på kudden.
Kära, älskade Benjamin
Jag måste få säga att du lyckades fånga vår kärlek perfekt. Om det inte vore för att du fortfarande bor med henne, din fru, skulle jag komma varje dag istället för som nu bara ibland.
Vad menar du med att skriva sådär på slutet? Vi är väl inte där än? Eller, har jag fel?
Jag vet att du har mycket kring dig och att det är svårt att hinna ses, men en snabbis på hotellet hinner du väl med? Du och jag med ett varsitt glas champagne för att fira?
Förresten såg jag din fru häromdagen. Inne på icabutiken. Hon såg ledsen ut. Sammanbiten liksom.
Kändes konstigt att veta så mycket om henne, men ändå inte hälsa.
Jag ska inte störa dig mer nu. Vi hörs som vanligt vid tolv hoppas jag.
Älskar dig
P&K
Din G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.