Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte försvinna och jag anade att några revben tagit smällen, men, nej... DT:n på ländryggen har påvisat frakturer i processus transversus, fyra ländkotkroppar. Hoppsan Kerstin, tänkte jag när han berättade det, men hoppade till när läkaren efter ett kort avbrott fortsatte prata. 

"Vi ser en cystisk förändring i mjälten och förkalkningar i kapseln till den", sa han och jag fattade ingenting.

"Vad innebär det"?

"Jag vet inte riktigt. Vi har skickat en remiss till din läkaren på hälsocentralen i Söderhamn (jag var på akuten i Bollnäs) och ber dem undersöka och följa upp."

Jag känner mig omtumlad när vi åker hemåt, och Peter som kört mig ser lite vilsen ut.

"Vad händer nu?" säger han och rynkar på ögonbrynen. "Det kan ju vara något allvarligt".

Jag rycker på axlarna och är tyst. Har inget svar. Googlar på telefonen och hittar bara ordet cancer och tumör. En obehagskänsla sprider sig i kroppen. Vad är det som inkräktat i min kropp?

Jag har googlat, pratat med folk, letat, letat och letat, men inte hittat några svar ännu. Hälsocentralen har inte ringt. Så jag släpper det och tänker att om inte de ringt om en månad, hör jag av mig själv.

Annars lever livet som alltid. Vi går i skolan varje dag och tuffar iväg de 2,5 milen till folkhögskolan i Bollnäs där vi lärt känna underbara människor. Lärarna är fantastiskt lyhörda.

Den här veckan började inte bra. Zabine var yr och hade ont i kroppen, men ville ändå till skolan, men...kraschade i soffan där kuratorn plockade upp henne och sa åt oss att åka hem.

Vi anar att Zabine har en infektion/förkylning som är på g, och att kroppen då tappar kraft.

Hon vilar och jag passar på att köra bokföring, rida hästarna och städa garderober.

Eftersom det är ett stort oväder på gång har vi tagit undan allting som är löst på gården och täckt ved vi inte hunnit såga upp med presenning och skitcontainern likaså. Veden vi redan huggit upp och lagt i nya vedboden har fått en rejäl press som tillfällig dörr, och alla vagnar till fyrhjulingen har körts in i carportar och garage. 

När killarna från snöröjningen kommer hit vill vi att det ska vara enkelt för dem, och har dessutom satt upp pinnar med reflexer på så de ser var gränsen till gräsmattan och vägen går. 

Det är ju inte så lätt att se något när allt, allt täckts av snö.

Vinterhagen är färdig och snart, snart kommer hästarna att få gå dit.

Det är en enorm lyx att ha detta, och jag vet att Tritill älskar det.

Idag snöar det till och från och sakta täcks allt av det vita. Jag tycker att det är vackert och älskar snö, men det blir himlens kallt bara. Brrrr. Trots värmevantar och värmekängor fryser jag som attan. Mest om händerna. Det är mysigt att rida ut, men turerna blir lite kortare än annars, och det har inte Trille något mot. Han vill vara med sin Stina i hagen och lulla runt, äta lite här och där, käka på träden och plocka i sig granskott. 

Nu ska jag lägga ihop datorn igen och ta mig ut på en tur. Idag är det Stina som ska få springa. Ljuset försvinner fort på eftermiddagen för att bli svart, så det gäller att skynda sig.

Lev väl.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag.

Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen.

Peter skjutsade oss och Hampuz följde med för att hjälpa honom.

Zabine är helt slut efter helgerna som varit och hennes händer darrar när vi sitter och lyssnar på läraren. Det blir roligare och roligare i svenskan och nu har vi kommit till delen där vi skall skriva sagor. Har inget minne av att min skoltid var lika rolig. Hm

Zabine härdade ut genom lektionen och vi blev hämtade halv tolv av Peter som varit och köpt virke till Hampuz rum medan vi pluggade.

Vi åkte över till Jysk och införskaffade en ny kontorsstol till Zabine (likadan som den jag köpte innan helgen) och en gamingstol till Hampuz. Vi har allihop suttit på "vanliga" stolar och min falska ischias har blivit värre.

Zabine har ingen riktig styrka i mage och rygg eftersom hon legat så många timmar i soffan och sängen, men vi bygger sakta upp området genom att hon rider och tränar. Med små, små myrsteg kommer hon tillbaka till det vanliga livet.

På hemvägen ringer veterinären och berättar att hon är på väg. Panik! Visualiserar Tritill framför mig och säger åt honom att gå till stallet och vänta. Ha, ha...tro det eller ej. När vi kommer åkande på vägen ser vi dem stå och hänga vid stallet.

Släpper in dem i stallet och springer in för att byta om till varmare kläder. Trär på mig ett par mamelucker i fleece och kränger på mig tjocka ridbyxor, trär fötterna i värmekängorna, drar på mig en ullväst och jackan över. Avslutar med tjock ullmössa, ullvantar och halsduk som når över näsan.

Vaccinationen går på ett kick och veterinären är varsam mot Tritill som haft sprutskräck, men verkar acceptera faktumet mer och mer. Han nosar på henne och tittar på mig. Jag trär över grimman och tar ett hårt tag i den, beredd på att han ska försöka slita sig, men icke.

"Klart", säger hon och smeker honom över mulen. "Duktig häst"

Han får en godisbit och jag kilar över till Stina som är supercool och står blickstilla när jag sätter på henne grimman, nosar på tjejens framsträckta hand, och jag gör samma procedur med henne.

"Klart", säger veterinären och Stina tittar uppfodrande på mig.

"Varsågod", säger jag och räcker henne en godis. "Duktig tjej"

När det är tomt på gården sadlar jag Stina och sätter på henne ett träns. Jag skippar grimman idag för hon verkar vara lite "het".

Jodå, det var hon.

Trille springer före och hon efter, livrädd att komma mer än en meter ifrån. Hon töltar, travar, skrittar och galopperar.

Tritill är ju lite högre än henne och har längre ben, så hon får ligga i emellanåt. Hon (och jag) älskar att flänga fram i galopp. Snabb sådan.

Det börjar mörkna och mina fingrar har domnat bort av kylan trots att jag använder värmehandskar.

När jag tagit av alltid släpper jag in dem i stallet igen och de mumsar i sig sin mycket välförtjänta mat.

Hela familjen äter bullar och muffins som Peter köpt, sedan kryper jag ner under tjocka filten i soffan intill Zabine, och somnar. I alla fall en stund.

Nu sitter jag upp på kontoret och väntar på att Peter ska komma. Fakturadags igen.

Om en timme är det tid att gå ut till hästarna och ge dem kvällsmål, och samtidigt rasta hundarna, spela lite fotboll i stallet.

Iza och Tritill brukar skjuta den mellan sig under noga koll av mig. Vill inte att Tritill av misstag ska sparka Iza. Underbart att se samspelet och att Tritill ber om att jag ska öppna boxdörren så han får vara med.

Jag ska spela in det så ni får se hur de gör.

#ÖstergårnMyskje

#Söderhamn

#Islandshästar

#Ungmedutmattning

#Hästgård

#Islandshästar

#ÖstergårnMyskje Renovering av stallkammare och stall

Stallkammaren är viktig för en hästmänniska, ja för hästen med förstås. Allt som behövs ska finnas där.

Peter fick min gamla stallkammare för att bygga ut den ynkliga snickarverkstaden som fanns intill.

De gamla fönstren plockade vi ur och renoverade för att använda till Tritills fönster, sedan hittade vi ett par begagnade som vi satte in, som var treglas. Lycka, lycka...

Låset till den begagnade dörren vi köpt krånglade och när jag via google lärde mig hur ett lås fungerar insåg jag att det var fel hopsatt av förre ägaren. Gör om, gör rätt, tänkte jag och gjorde det. Vips hade jag ett låsbart lås som fungerade tipptopp. Att dörren var gammal och lite sliten gör inget tycker jag.

Som alltid hade jag en vision av hur jag ville slutresultatet skulle bli när jag målade om stallet, och den stämde exakt. Det solgula lyste upp stallet och snart ska jag måla alla stänger röda. Det bruna timret som fortfarande syntes målade jag vitt...och ja jag vet att vitt snabbt blir grått, men det blev snyggt...

Peter och jag satte OSB på väggarna som vi sparat efter rivningen av dels snickarverkstaden, dels gamla ponnyboxen som fanns där vi nu byggde en stallkammare. Vindduk i taket och läkt över det.

Raz och Peter satte in dörrkarmen och byggde ny vägg

De isolerade överallt och passade in dörren. 

Vi spände som sagt var vindduk i taket för att inte allt bös, dvs damm från logen ska falla ner i kammaren, vilket sker i resten av stallet, hela tiden. Vi täcker alla pelletssäckar med presenningar annars blir de tokdammiga på noll sekunder.

Nya fönster på g. Razmus hjälpte till för de är mycket tyngre än de gamla.

Jag målade väggarna vita längst bort i stallet där vi har hö, och gula närmast utgången.

Det är ett drygt jobb att slipa fönster och framför allt ta bort allt gammalt kitt. Det är lätt hänt att glaset spricker hur försiktig man än är. Irriterande som attan när det händer.

Ytterdörren i stallkammaren är ordentligt fuktskadad, något jag ska åtgärda i sommar

Zabine hjälpte också till

Lysgul vägg

#ÖstergårnMyskje Kaninerna har nu fått ett hus

Kaninerna fick ett hus till slut.

Vi använde brädor vi hittade under gästhus och uppe på logen, så det blev en mishmash av färger, men himla snyggt. 

En snöstorm fick oss snabbt att inse vad som fattades. Vindduk för att inte snön skulle tränga in i varje springa, och plast över ingångarna, iallafall tills snösäsongen är över.

Nu ska vi bygga en varsin utegård åt dem och gräva ner nät på sidorna av den så den blir rävsäker 

#ÖstergårnMyskje Kaniner i stallet

Kaninerna ställdes ju in i stallet och som du vet luktar de inte precis parfym, så jag ville ha ut dem, snabbt...men...jag hade en plan som visade sig ta tid.

Jag tänkte använda det gamla fårhuset som tyvärr var fullt med skit och halm. Sakta förpassade jag den kärra för kärra till sophögen och rev den första delen av fårhuset. Pojkarna hjälpte till när de kom hem från skolan och jag såg avskrädeshögen med brädor som jag lade bredvid fårhuset växa.

Till slut hade jag fått bort alltihop, och högen med brädor körde jag och Peter till stan. Nu skulle vi bara bräda på väggarna. Ha, ha....trodde jag ja.

Snön kom och stoppade allt.

Tiden att bygga till kaninerna slukades upp av projekt inne.

Vi fyllde gästhuset med våra gamla skor och kläder, men även julbelysningar och annat smått.

Men det var tomt i fårhuset och vi kunde när som helst kliva ut och fortsätta projektet.

Det blev iskallt och kändes inte längre schysst att sätta ut kaninerna i fårhuset.

#ÖstergårnMyskje Hästar i hagen

Tritill och Stina hade gått jämte varandra ett tag och den tunna tråden mellan dem kändes löjlig. Tritill var lugn och även om de nöp till varandra över mulen ibland fanns ingen ilska i deras rörelser. 

Så jag tog bort bandet och höll tummarna.

Det gick hur bra som helst och nu går de där, nära, nära....gullar och är väldigt noga med att ha varandra i hagen. Tar jag för lång tid på mig att ta ut Stina gnäggar Trille uppmanande från hagen att vi ska skynda på. De har fått större och större för att numera kunna springa runt hela vägen runt huset. 

#ÖstergårnMyskje Rivning av vägg

Samtidigt som vi byggde snickarbod rev vi väggen mellan vardagsrummet och hallen inne. När vi tog bort väggen blev det ett helt annat ljus. Ett nytt golv gjorde susen.

#ÖstergårnMyskje Rivning av stallkammare

Det fanns en stallkammare, men den var felbyggd och väggarna sträckte sig inte ända upp till taket med resultat att värmen åkte väck. Jag funderade fram och tillbaka och efter att Peter ringt från Stockholm och funderat på var han skulle göra av alla sina verktyg tog jag beslutet att riva nuvarande stallkammare och göra en enda stor verkstad istället. När Peter kom hem var det bara att bygga nya väggar och isolera. Föregående ägare verkade gilla spik, för det satt sådana överallt.

Som du ser sitter dörren inte fast alls och det var ren tur att den inte föll.

 

Vi köpte röd färg till boxgallren och klargul till väggarna men hann inte måla innan kylan dök på oss utan förvarning.