Kattstök

TEMA: fånge, hatt, kök, glimt, vana

Kattstök

"Hallå! Hallå! Hör du mig?" Sigge råtta ropade till den lilla pojken, men eftersom tanken att en råtta skulle kunna prata inte fanns hos pojken tittade han sig förvånad omkring för att kolla var ljudet kom ifrån.
"pst, här är jag!" Sigge sprang ivrigt fram och tillbaka bakom gallret. Nu fick han pojkens (som förövrigt heter Pelle och är 7 år) uppmärksamhet. "Hej, men, men, (han gnuggade sina ögon ) hur?, hur? Kan du prata…du är ju en råtta?"(nu böjde han sig fram mot gallret för att se bättre) "Hepp vad du dig bedrog, alla djur kan prata, men vi pratar sällan med er långfotingar.(Sigge lyfte på sin hatt och bugade sig) Idag blev det ett specialfall eftersom du fångade mig i den här manicken som ni människor kallar för råttfälla. Jag hade i och för sig en himla tur att det var den snälla sorten och inte smash bang krasch modellen, om du förstår vad jag menar? Då hade man blivit platt som en pannkaka." Den lilla pojken öppnade luckan "Varsågod, jag menade inget illa, jag ville bara så gärna ha ett husdjur." Han lät den lilla råttan kila upp på hans arm för att sedan fortsätta till hans axel.
Nu satt Sigge så nära pojkens öra att han kunde se in i hörselgången. Det var mycket högt, och när han tittade ner fick han lite svindel. Sigge tittade uppåt och såg att bofinkarnas bo hade blivit länsat av katten. "Jäkla kattracka!" ropade han och hötte med näven. "Din katt bara dödar och dödar. Igår tog hon blåmesens ungar, och nu ser jag att den tagit Berta bofinks barn. Kan ni inte hålla kattkräket inlåst?" Pojken drog försiktigt isär enens taggiga grenar och såg det tomma boet. "Gamla Maja gör väl ingen förnär? Hon är ju både halvblind och halt." Råttan reste sig på bakbenen och formade händerna som en strut, sedan började han prata." Maja kan inte fånga oss råttor längre och har börjat ta alla småfåglarna istället, men jag vet vad du kan göra." Han viskade något i det stora örat. "Tror du att det hjälper?" sade pojken och gick in i det stora husets kök.
Han började dra ut en röd låda som stod under en byrå. Den hade lite missfärgningar här och där, och på locket satt en stor lapp där det stod SYSKRIN. Efter lite lirkande gled den ut på golvet, och pojken sökte länge med sin hand innan han med ett "Jippi!" tog fram en liten silverfärgad tingest som gav ett sprött plingande ifrån sig. Det här borde hjälpa? Sigge såg en glimt av något vitt som svischade förbi och förstod att Maja tjuvlyssnat och smet iväg. Snabbt kilade han ner från pojkens axel för att ta spjärn med fötterna på hans bälte och hoppa upp på köksbänken där han såg att katten sprang in i gäststugan som stod på glänt. "Fort, skynda dig ut och stäng dörren till gäststugan." Pojken som förstod vad som hänt sprang snabbt ut på trappan och smet under räcket för att sedan ta gäststugetrappan i två steg och smälla igen dörren. Därinne hade de nu katten som fånge, och Pelle öppnade försiktigt dörren för att komma in. Men, nu var hon ARG! Fräsande ställde Maja sig med blottade tänder och klor framför honom och slängde med svansen fram och tillbaka innan hon med ett språng kastade sig mot pojken. "Men Maja, vad gör du?( Han greppade katten över ryggen och ställde henne på bordet.)Stå nu still så skall du få se, jag har en fin present till dig." (han satte fast den lilla bjällran i hennes halsband) "Nu blir du den snyggaste katten i stan. Hon kråmade sig framför honom och kurrade.
Sigge såg att Maja hade pinglan på sig när hon kom ut, och tackade Pelle innan han snabbt rusade hemåt.
Efter den dagen blev alla djuren vana att hoppa undan när ljudet av bjällran närmade sig.