Gamla Emma nere på två trappor var en riktig liten kruttant, och hade rest både inom Sverige och utomlands i många år. Vi bodde ovanför henne och jag brukade kika in för att prata lite då och då. Hon hade massor av vackra kort som hon visade mig och min lillasyster som ibland slog följe dit.
Jag var 6 år och hade precis börjat skolan, lillasyster var bara 3 år och gick fortfarande hemma med mamma.
En dag när regnet stod som spön i backen sprang vi ner till tant Emma och plingade på, men ingen öppnade. När vi frågade mamma om hon sett henne sade hon att antagligen var Emma på en av sina resor och skulle komma hem snart.
Vi nöjde oss med det svaret och gick istället in i vårt rum för att leka med våra dockor.
Veckorna gick, men ingen Emma syntes, och när vi kikade in i brevlådan såg vi att den var översvämmad av post. I huset började en underlig doft kännas, och faktiskt…den kändes mest utanför Emmas dörr. Till slut ringde mamma hyresvärden som efter mycket tjat kom och luktade. Det var en doft han känt många gånger förr, och mycket riktigt. Inne på golvet begraven under all post hittade de tanten.
Jag såg inte så mycket eftersom polisen som blivit ditkallad motade bort oss. Stanken däremot var vidrig, och det lilla jag så när de packade in henne gjorde att magen vände sig ut och in. Över hela kroppen krälade vita larver, ansiktet var insjunket och huden hade ruttnat. När de skulle ta tag i hennes fötter lossnade de, och polisen som höll i den såg väldigt förvånad ut. Jag fnittrade till och fick en sträng blick av min mamma innan hon tog tag i min hand och drog mig därifrån. När ambulansen lämnade gården stod vi i fönstret och tittade.
På kvällen hörde jag mamma prata med pappa om det som hänt, och lade örat mot dörrspringan för att höra bättre. De sade att tant Emma tydligen fått en hjärtattack för några veckor sedan, och att hon varit på väg flyget för att resa utomlands när det hände.
På natten vaknade jag av att jag haft en mardröm där äckliga maskar kröp över hela mig, och var tvungen att springa in till mina föräldrar och krypa ner i sängen för att få tröst.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
14 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Det är en fröjd att läsa dina texter -hur äckligt temat än är; man liksom rycks med och vill inte sluta läsa!// Sofie
SvaraRaderaja, det var äckligt. Du fick mig nästan att känna lukten. Bra skrivet, osentimentalt men ändå med känsla.
SvaraRaderaAnnChristin
En klassiker som allt för ofta inträffar för ensamma människor. Klassiker kanske är fel ord förresten. Jaja. Ganska intetsägande text är min första reaktion.
SvaraRadera