14 juni 2009

Tema äckligt

Gamla Emma nere på två trappor var en riktig liten kruttant, och hade rest både inom Sverige och utomlands i många år. Vi bodde ovanför henne och jag brukade kika in för att prata lite då och då. Hon hade massor av vackra kort som hon visade mig och min lillasyster som ibland slog följe dit.
Jag var 6 år och hade precis börjat skolan, lillasyster var bara 3 år och gick fortfarande hemma med mamma.
En dag när regnet stod som spön i backen sprang vi ner till tant Emma och plingade på, men ingen öppnade. När vi frågade mamma om hon sett henne sade hon att antagligen var Emma på en av sina resor och skulle komma hem snart.
Vi nöjde oss med det svaret och gick istället in i vårt rum för att leka med våra dockor.
Veckorna gick, men ingen Emma syntes, och när vi kikade in i brevlådan såg vi att den var översvämmad av post. I huset började en underlig doft kännas, och faktiskt…den kändes mest utanför Emmas dörr. Till slut ringde mamma hyresvärden som efter mycket tjat kom och luktade. Det var en doft han känt många gånger förr, och mycket riktigt. Inne på golvet begraven under all post hittade de tanten.
Jag såg inte så mycket eftersom polisen som blivit ditkallad motade bort oss. Stanken däremot var vidrig, och det lilla jag så när de packade in henne gjorde att magen vände sig ut och in. Över hela kroppen krälade vita larver, ansiktet var insjunket och huden hade ruttnat. När de skulle ta tag i hennes fötter lossnade de, och polisen som höll i den såg väldigt förvånad ut. Jag fnittrade till och fick en sträng blick av min mamma innan hon tog tag i min hand och drog mig därifrån. När ambulansen lämnade gården stod vi i fönstret och tittade.
På kvällen hörde jag mamma prata med pappa om det som hänt, och lade örat mot dörrspringan för att höra bättre. De sade att tant Emma tydligen fått en hjärtattack för några veckor sedan, och att hon varit på väg flyget för att resa utomlands när det hände.
På natten vaknade jag av att jag haft en mardröm där äckliga maskar kröp över hela mig, och var tvungen att springa in till mina föräldrar och krypa ner i sängen för att få tröst.

3 kommentarer:

  1. Det är en fröjd att läsa dina texter -hur äckligt temat än är; man liksom rycks med och vill inte sluta läsa!// Sofie

    SvaraRadera
  2. ja, det var äckligt. Du fick mig nästan att känna lukten. Bra skrivet, osentimentalt men ändå med känsla.
    AnnChristin

    SvaraRadera
  3. En klassiker som allt för ofta inträffar för ensamma människor. Klassiker kanske är fel ord förresten. Jaja. Ganska intetsägande text är min första reaktion.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...