Sexnovell: Sportdykaren

Så låg vi här igen…
Blyga inför varandra och sugna så in i norden.
Jag var 13 år och okysst, med välsvarvade former som fick killarna på fall. Micke eller "sportdykaren" som min mamma kallade honom eftersom han efter ett snabbt "hej!" dök ner i min säng för att sedan inte synas därute förrän han efter ett snabbt "hejdå!" stack ut genom dörren och startade sin moped för att fara hem.
Han hade ljust lockigt hår och klart blå ögon med en liten toppig uppnäsa och pussmun. Egentligen ganska feminin, men nja, jag gillade den typen just då.
Vi hade träffats i hans portuppgång där jag och mina vänner hängde i brist på annat, och efter några blyga ord då och då tog han mod till sig och frågade chans på mig. Ja, inte själv, men genom sin kompis Björn som sedermera blev min bästa vän någonsin.
När jag väl lärt känna Micke så visar det sig att han egentligen inte är så blyg. När vi låg i sängen och hånglade gick han på bra nog. Ett nej stoppar inte honom, och till slut får jag ta tag i hans hand, se honom djupt i de blå, och säga NEJ! Han blir lite stött, men lugnar ner sig. Trots att hela jag kvider av längtan vill jag inte ha sex eftersom jag anser mig vara så ung, för ung för att ta ett sådant beslut.
Nu låg vi här igen…
Hans hand som sakta lirkar sig in under min linning medan han kysser och kelar med den andra. Det hettar av längtan därnere, och han lägger sakta min hand på sitt absolut heligaste område. Nyfiket trycker jag lite grand för att få en vibrering tillbaka. Något varmt och pulserande känns under min hand. Micke stönar, och ber mig sätta in handen innanför byxorna på honom, men jag ryggar tillbaka och nekar. Han pillar på mig därnere utanpå byxorna och stryker sitt ena finger över min kind medan han tittar mig djupt, djupt i ögonen. Hans ögon är alldeles dimmiga och han andas stötigt. Hela jag är som en vulkan som är redo att explodera. Lite extra spännande är det ju eftersom dörren till mitt rum när som helst kan gå upp, och min mamma kan komma in. Hon brukade oftast inte göra något sådant, men hon hade förstått att Micke var annorlunda än andra.
Micke knäpper sakta upp mina jeans och trycker sedan sakta sin hand längtansfullt neråt, men stoppas om igen av mig. Det känns inte riktigt rätt! Jag vill vänta! Jag försöker stapplande förklara, men möts av en sur attityd på gränsen till elak.
Han knäpper snabbt igen sina jeans, öppnar dörren och kliver ut i vårt kök där resten av familjen sitter och dricker te, säger "hejdå!" och hoppar snabbt upp på sin moped för att fara hem.
Några dagar senare får jag på skolan reda på att han varit med en annan tjej, och gör snabbt slut.
Han gråter och ber mig tänka om, men hårdnackat säger jag nej och cyklar förtvivlad hem.
Det var den första kärlekssorgen i mitt liv.