Skriv om att tjata

Ella 7 år sitter i köksfönstret och tittar längtansfullt ut på de andra barnen som leker glatt i skidbacken som ligger granne med deras tomt. Hon suckar djupt och pillar på en skorpa som bildats av vattkoppan hon rev sönder på morgonen. ”Mamma, jag mår bättre nu. Kan jag inte få gå ut? Jag lovar att komma in när du ropar. Snälla mamma?” Ellas mamma är rätt trött på tjatet vid det här laget. Hon har hört samma sak i flera dagar nu. Om och om igen. ”Nä gumman, du måste bli frisk först. Nu skulle du smitta dina kamrater. Förresten hade du feber i morse. Lilla, lilla hjärtat gå upp och lek med dina barbiedockor nu.”
Tallrikarna klirrade lite extra mellan mammans irriterade händer, och plasket när tallriken åkte ner i sköljvattnet var lite starkare än det behövdes. Det var jobbigt att vara hemma med en sjuk unge. Hon hade mycket hellre suttit på jobbet och diskuterat ritningar med sina arbetskompisar. Visst, hon älskade Ella, men idag kändes det extra jobbigt att höra tjatet. Pappa Jens hade för länge sedan stuckit till jobbet med en snabb puss och ett ”jag älskar dig”.
Hemmafru…det hade låtit så lyxigt när de första gången diskuterade ämnet. Efter många om och men sade hon upp sig från sitt älskade jobb för att stanna hemma med Ella. Tyvärr var det inget lyxliv alls att vara hemma. Dagarna kröp fram och samvaron med ett litet barn fyllde inte alls mammans krav, och att springa på konditori låg inte alls för henne, så det lade hon ner på direkten.
Dagarna spenderades med dammsugning, tvättning och diskning. Matlagningen blev tråkig när den skulle göras varje dag, och ett litet barn åt jämt, det hade hon snart insett. Nä, hon längtade tillbaka till sitt jobb. Tänk att få prata med vuxna människor. ”Mamma!” Ellas röst trängde in genom tankarna och ryckte henne tillbaka till verkligheten. ”Mamma! Jag har pinkat. Hjälp mig.”
På eftermiddagen satt Ella om igen i fönstret och såg längtande ut. Barnen därute såg ut att ha så roligt.
”Mamma, när får jag gå ut?” Mamman vände sig runt och tittade sin lilla dotter i ögonen. ”Ella, tjatar du en gång till så blir jag galen. Pappa kommer snart och är hungrig. Hjälp mig med dukningen är du snäll?” Ella satte armarna i kors och plutade med munnen, sedan sade hon ”Jag vill inte” Demonstrativt vände hon sig mot fönstret medan hon trummade på fönsterrutan. ”Mamma, jag vill faktiskt gå ut nu.”
Nu hade mamman fått nog och släppte löken hon just höll på att skala, sköljde av händerna, torkade sig på handuken och gick fram till sin lilla dotter. ”Ella, ser du den där björken därute?” Flickan böjde sig närmare rutan för att följa mammans fingervisning ”Mm”. Mamman fortsatte” I den björken sitter din vilja” sluta nu med ditt tjat snälla rara du.
Dagen därpå vaknade de av ett oljud utifrån, det lät som om någon sågade. Plötsligt kommer Ella inspringande i sovrummet ”Mamma, mamma…vet du vad? De håller på att såga ner björken med min vilja. Vad bra för då kan jag gå ut!” Skrattande följde hon sin dotter ut i köket för att se vad som hände, och mycket riktigt. Två män klädda i grönt från topp till tå står med en motorsåg och sågar ner den långa stora björken. Ella står och hoppar av glädje. ”Nå, säger mamman och skrattar igen, gå ut då, men sätt på dig ordentligt.
När dottern tagit på sig sin overall och gått ut ställer sig mamman leende i fönstret och tittar på när barnen leker