AJ; aj, aj MAMMA! Zabine kliver på mig! MAMMA!” Inifrån barnens rum hör vi plötsligt ett skrikande och jag rusar upp. Den sköna sängen som vi tänkt förlora några extra sekunder i tillsammans i härlig älskog blir ett minne blott. Inne i rummet har barnen dragit fram alla sina leksaker för att lägga dem i en stor hög på golvet, så grinden som stoppar lillens infart till paradiset i ungarnas rum går knappt att få upp.
Zabine möter mig med tårar på kinden och snyftar lite osammanhängande fram något om trampat och slagit. Jag fattar ingenting och ber henne lugna sig. Några sekunder senare har lilltjofsen vaknat och står skrikande på sängkanten och ropar på hjälp. Pappa Peter sover sig igenom alltihopa (när det inte blev någon kärlek lade han sig på sitt söta öra och somnade om). Jag går in och hämtar vårt lilla mirakel för att sedan börja med frukosten.
Utanför lyser solen, och ljumma vindar blåser in i vårt kök när altandörren öppnas.
Regnet som öst ner några dagar har gjort sin plikt och gjort att allting blivit grönt och frodigt, men så fort det slutar komma måste de stackars tomatplantorna på verandan få lite livsvatten i sin krukor. En envis bålgeting jobbar på att komma in i vårt lilla krypin men stoppas av sexåringens tuffa flugsmälla med en dinosaurie på.
När den död langats ner i vår sopkorg kommer nästa snyltgäst, den äckliga spyflugan som känner doft av sött.
Frukosten intas under stort larm, och fadern i huset kommer så sakteliga upp. Trött och märkt efter veckans slit.
De tre småttingarna springer ut på den solvarma mattan och jag ropar febrilt att de skall ta på sig skor ”Getingarna kan sticka er om ni inte har skor” skallar min gälla röst. ”Vi vet, men vi aktar oss mamma” ropar äldsta sonen tillbaks. Efter bara en liten stund hörs plask och skratt ute på tomten. Två av barnen har hoppat i poolen och skvätter glatt vatten på den tredje som skrikande står utanför. Jag håller ett vakande öga på de tre rädd att något skall hända. Ett ögonblicks verk är allt som behövs för att jag skall förlora det käraste jag har. Naturligtvis skall de lära sig simma i sommar, men vädret har hittills inte tillåtit lekar i sjön på grund av kylan.
Vi sätter oss på trappan med varsitt glas saft och tittar på våra små mirakel medan vi njuter av sommar med sol och doft.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
12 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Dina mornar verkar fyllda av energi och aktivitet. Det klingar lite Bullerby känsla för mig!
SvaraRadera