Så satt jag här igen då…
Plockandes den ena efter den andra fästingen
Ur den ulliga vita pälsen på vår hund
De var små och svarta och lite större och röda.
En del kröp fortfarande omkring letandes ett lämpligt ställa att plantera sin vidriga kropp.
Med äckel nöp jag den ena efter den andra under tiden som jag önskade dem dit pepparn växer.
Svärande dröp jag väteperoxid i såren de åsamkat den lilla när de skickade sitt gift
Livrädd att vi skall bli sjuk kollade jag sedan noga vår svarta soffa
Gick med noggrannhet igenom deras bädd
Önskande någon förevigt kunde ända fästingars räd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Sådan är naturen, vi lever alla på varandra. Allt annat vore omöjligt.
SvaraRaderaDu, jag har haft Borelia så jag förstår vad du pratar om. Jag har inget mordiskt sinne i allmänhet men jag bränner gärna upp fästingar!
SvaraRaderaDet kliar på mig när jag läser din text!