I nästan hela mitt liv har jag sjungit i kyrkokörer, damkörer, och i grupp, och många gånger har jag på darrande, osäkra ben äntrat scener.
Men, när de första orden sjungits försvinner all nervositet och jag njuter i fulla drag.
Min röst är stark och klar och lyfts till oanade höjder av att bli sedd och hörd.
Känslan när publiken applåderar är oslagbar
Man blir euforisk ett tag.
När scenen är släckt och alla gått hem står jag kvar där i min dröm
Att kanske, kanske bli upptäckt en dag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Låter härligt, fortsätt och sjung ut!
SvaraRadera