Tema att göra något tillsammans

Det lilla huset som en gång strålat i solskenet med sin faluröda färg och sina kritvita knutar stod nu ledset och bortglömt i den lilla dalgången. Tegeltaket hade antagit en mörk rostbrun färg, och var täckt av mossa. Gräsmattan som en gång i tiden varit ett frodigt potatisland såg ut som dinosauriedalen med sina djupa dalgångar. De som bodde i huset orkade knappt ta sig fram, och tittade varje morgon uppgivet på sin en gång så vackra tomt. När vinterkylan dödat alla växter och drivorna låg höga hade människorna det mycket tufft. Från vedboden löpte ett vingligt spår som då och då blev dubbelt så bred där någon satt sig ner.

De två som kom på visningen såg det ingen annan såg, och ritade tillsammans upp i sitt sinne hur vackert det skulle kunna bli, och de lade ett bud under det angivna innan de lämnade den outsägligt vackra bygden.
Faktumet att allt var schassigt och behövde vård skrämde bort de som inte kunde eller ville renovera och bara några dagar senare ringde mäklaren för att tala om att huset var deras.
Med en skräckfylld glädje åkte de 2 månader senare till sitt hus med egen nyckel för att städa ur och titta lite närmare på vad de köpt. Båda två var lyriska över läget mellan ängarna och den lilla skogsdungen

Den första sommaren grävde de upp lerjorden som låg som en tjock matta .runt grunden, och satte värmande dräneringsskivor på den för att sedan skotta ner krossad sten istället för jord. Musklerna spelade på de svettiga ungdomarna från mannens jobb som mot betalning hjälpte honom med det dryga jobbet att med skottkärra köra stenkross. Nere i källaren började en förvandling äga rum, och rummen därnere blev varma och sköna.
Kvinnan som var höggravid hjälpte till med det hon kunde, och grävde upp stenar som tittade upp ur marken i den nya gräsmattan som bildades av jorden som en gång legat runt huset. Dessutom måste alla växter som fanns runt huset grävas upp och planteras på andra ställen.

Vintern var på gång och en vedbod tillverkades istället för den gamla som rivits. Ny fräsch ved höggs upp, och det var två stolta människor som en månad senare stod framför boden. De hade med gemensamma krafter skapat något de aldrig någonsin gjort förut.
Med barnen runt hälarna målades de gamla bodarna om, och när våren gjorde sitt intåg började röjningen i trädgården. Svartvinbärsbuskarna som varit en manshög stora kapades ner till backen, och äppelträden med alla vattenskott som pekade upp som långa armar mot himlen kapades efter konstens alla regler.

När sommaren sakta men säkert kom till den lilla byn hade vårvattnet samlats under huset, och när de letade på nätet och frågade andra kunniga stod det snart klart att det var dags igen att ta hem grävmaskinen.
Trekammarbrunnen som fanns var uttjänt, och dräneringen obefintlig. Det blev en dyr historia som betalades genom att mannen jobbade extra.

På baksidan och sidan byggde de med gemensamma krafter upp en vacker pergola och veranda som sedan utnyttjades flitigt. Men när den byggdes såg de att huset flagnat och behövde målas.
När höstens första löv föll av träden stod det fordom blekröda huset med vit/gråa knutar i ny dräkt. Faluröd färg täckte nu fasaden, och runt fönstren som också byttes ut satt nu svarta formsågade foder som gav huset en lite gammaldags framtoning. De vita knutarna hade bytts ut till andra som målats svarta.

Ett bygglov som sökts samtidigt som de flyttade in damp ner godkänt och klart i deras brevlåda en klar höstmorgon. En tillbyggnad över hela huset hade noga ritats upp med gemensamma krafter, och ett så kallat mansardtak i falsad plåt skulle ersätta det endast 18 gradiga låga nuvarande tegeltaket.
Barnen krävde mera utrymme, och tanken var att de skulle få husera på övervåningen när de som tonåringar skulle dra hem sina vänner. De två människorna bestämde att skjuta upp det stora jobbet med övervåningen, och satte sig istället ner med en planering av husets källare framför sig, ivriga att sätta tänderna i nästa projekt. I källaren skulle deras framtida badrum finnas, och en tvättstuga, men det som intresserade kvinnan nästan mest låg under deras sovrum täckt av jord. Ett oanvänt utrymme som i framtiden skulle bli deras bibliotek. Där skulle hon skriva nya böcker, noveller och dikter vid sitt skrivbord, och alla deras cd-skivor som nu låg nedpackade skulle få gott om plats.

Huset njöt av all omtanke och belönade sina inneboende med värme, trygghet och trivsel, och ute på tomten som fått kärleksfull behandling spirade allt i ljuvlig grönska. Gräsmattorna växte och blev tjocka, vackra, mjuka mattor för små barnafötter att springa i.
Deras händer var täckta av valkar som vittnade om hårt arbete, men de hade en plan på att som 55-åringar vara klar med sitt livsverk för att då bara njuta.