TEMA Skriv om att ångra sig

När Niklas gick iväg slog Petra på sig själv med knytnävarna. ”Hur kunde jag vara så feg? Varför? Nästa gång då jäklar i nåda skall jag ge allt!” Hon sparkade ilsket iväg en ensam kotte som landat framför hennes sandalklädda fot. Irriterad på sig själv gick hon upp i den trånga lägenheten och slog igen ytterdörren med en hård smäll innan hon gråtande slängde sig ner i sin säng.
Som vanligt hade flirten börjat med att allt var frid och fröjd, men eftersom hon var blyg och inte riktigt vågade visa vad hon kände trodde killarna att hon var ointresserad och istället för att ge henne en chans avslutade de snabbt relationen med ett ”Jag tror inte det är någon ide att vi ses mer. Du verkar inte vilja vara intresserad av mig. Ha det bra!” I bästa fall gjorde dem det när de träffades, i värsta fall per SMS.

I ett försök att våga mer använde hon alkohol för att dämpa rädslan, men det slutade med att hon tidigt på kvällen fick åka hem med vingliga fötter och dunkande huvud. Spriten hade gjort så att dansandet som vanligtvis var en njutning blev en pina av att ständigt kliva fel och slå till folk.
På bussen hem bestämde Petra sig för att ge allt utan att involvera sprit. Hon fick helt enkelt ta sig i kragen resonerade hon och tryckte på hissknappen som tog henne upp till lägenheten. Sängen var mjuk och skön och snart hade Petra somnat den oroliga onyktra sömnen.

Några veckor senare sprang hon på en kille som passerade över gatan ,och med ett generat ”förlåt” tittade hon in i de blåaste ögon hon någonsin sett. Han borstade av sina byxor lite lätt och samlade ihop grejorna han tappat innan han tog fram ett block och skrev sitt nummer i. Med ett ”ritsch” drog han av lappen och lämnade över den till henne med ett ”Jag heter Andreas. Ring mig, jag vill träffa dig!” sedan pussade han Petra på kinden och gick iväg medan hon med chockad min stod kvar. ”Men, men…”stammade hon efter den bortflyende gestalten.

Under dagen tittade hon flera gånger på siffrorna han plitat ner i all hast, och kollade på internet efter hans namn.
Hon kikade på facebook med stor möda eftersom hon inte var van, men kunde inte hitta namnet där heller.
Killen var ett mysterium som krävde en lösning, och med darriga ben slog Petra siffrorna hon vid det här laget memorerat i huvudet. Flera signaler gick fram, och svetten började tränga fram i hennes händer. Under armarna växte två stora ringar som sedan spred sig över ryggen. När Petra räknat till åtta signaler utan svar och precis tänkte lägga på luren svarade han. ”Andreas Linder:” Hon vred sig olustigt och funderade på att lägga på när hon mindes sitt sista förhållande. ”Nä, inte en gång till! ”sade hon högt, och han sade jublande. ”Den rösten känner jag igen! Det är ju du, tjejen från idag. Vad kul att du ringde!” De hittade snart gemensamma samtalsämnen, och tre timmar senare avslutades samtalet med ett ”Då ses vi imorgon då! Kram!”

När morgonens första strålar lyste över husen satt Petra på balkongen och tittade ner över gatan. I hennes mage fladdrade en liten fjäril och i hennes sinne laddade hon för att sopa bort blygheten som ständigt var hennes följeslagare. Efter en snabb blick på klockan kunde hon konstatera att det var fem timmar kvar innan de skulle ses. Andreas hade lovat att hämta henne hemma i lägenheten, och efter en snabb genomgång var den tiptop.

Klockan hade blivit nästan tio när Petra hörde tveksamma fotsteg i trappan som då och då stannade till. En snabb titt i titthålet i dörren visade en mörkhårig kort krallig kille som undersökte namnet på dörrarna han passerade medan han gick och mumlade. ”Nej, inte här, men här då? Vilken våning sade hon nu då? Aha, här är det!” Han drog med sin ena hand över håret och rättade till skjortan som ledigt satt över de blå jeansen.
Petra öppnade dörren samtidigt som han satte fingret mot ringklockan. Lite blygt kramade de om varandra innan hon bjöd in honom i lägenheten. ”Skall vi gå direkt? Eller vill du se dig om?” frågade hon och satte på sig en tunn jacka över sina slitna jeans och magkorta tröja. Han tittade uppskattande på tjejen framför sig och räckte sedan fram sin hand. ”Vi går ut i solskenet och myser. Lägenheten hinner vi med.”
Hand i hand gick de runt staden som visade sitt absolut bästa jag. Efter en kort fika fortsatte de hem till henne för att tillsammans fixa till kvällsmiddag. Kvällen var ljum och när de satt på balkongen med sina händer inflätade i varandra tog Petra ett djupt andetag innan hon började prata. ”Andreas, jag gillar dig” Hon blev förvånad över att ordet så lätt kommit över hennes läppar, och repade nytt mod för att fortsätta.” Jag vill träffa dig och lära känna den rätta Andreas. Vi kan väl bara vara och ta det lite lugnt. ” Han tog en tugga på baguetten och tittade henne djupt i ögonen ”Det är lugnt, huvudsaken jag vet att du trivs i mitt sällskap. För du verkar vara en pangtjej.”
Andreas drog suckade ”Jag är lite blyg i vanliga fall, men ditt härliga sätt har fått mig att slappna av totalt. Du är så mysig!” Det sista sade han efter att ha greppat tag i hennes midja och dragit ner henne i knät. ”Jag har aldrig gett ut mitt nummer på det där sättet förut. Faan, jag skakade i benen när jag gav dig det , så nervös var jag.” Andreas skrattade och kisade mot henne. ”Du då? Är du alltid lika cool?” Hon skrattade till och berättade om morgonens vånda. ”Jag är så glad att du vågade ge mig ditt nummer, och jag ångrar INTE att jag ringde.” Sade hon, och pussade försiktigt honom på munnen förvånad över sitt mod. Han svarade snabbt på inviten och snart hade kyssarna övergått till hångel. ”Nu tar vi det lugnt!” sade hon och satte en hand över hans bröst. ”Vi har ju just träffats. När natten gick över till gryning kröp Petra ner i sin nu tillskrynklade säng med ett stort leende.
Stolt över att hon vågat ringa, och glad över bekantskapen med Andreas. ”Att våga är att vinna. Att inte våga är att förlora sig själv” sade hon för sig själv innan ögon föll ihop.