TEMA Laga

Omsorgsfullt lade Alida ner växterna hon samlat på morgonen i morteln, och mosade dem med den vita marmorstöten tills det inte fanns en chans att identifiera vad det varit för sorter. Hon smög försiktigt fram till sovrumsdörren för att lyssna om Elias vaknat, men det enda som hördes var ljudet av hans andetag, lugna och knappt hörbara för det mänskliga örat.
Alida gick in i det stora skafferiet där massor av matvaror trängdes på hyllorna som kantades av vita spetsband som hennes mormor en gång stickat. Hon tänkte högt för sig själv medan maten dukades fram. ”Tänk om allt varit annorlunda, tänk om inte Elias varit så förbaskat dum, tänk om…” hon hann inte avsluta meningen förrän han plötsligt dök upp i dörröppningen, gnuggande sina sjögräsgröna ögon som faktiskt var det hon fallit för från början. ”God morgon min sköna, vad pysslar du med om jag får fråga?” han tog en nypa av röran i morteln och tänkte smaka på det, men gjorde istället en grimas av avsmak. ”Bläh, vad i helskotta är det här? Skall du förgifta mig, eller?” Han skrattade sitt skärande, alltför höga skratt och satte sig vid köksbordet som var täckt av allehanda frukostmat.
Alida gick fram till Elias och gav honom en snabb kyss i pannan, sedan skrattade hon lite osäkert till ”God morgon! Har du sovit gott? Det här, det, det…” Hon tog upp röran med en sked och lade det i en liten kopp som hon ställde in i kylskåpet ”Det är en ny sorts blandning till pastarätten vi skall äta idag. Mamma hade ett recept som jag smakade hos henne, och jag tänkte pröva det på oss. Förresten, jag har beställt biljetter till oss, Du…” Hon tvekade några sekunder innan hon fortsatte.” Du ville ju åka till Irland för att träffa min farbror.” Elias vände sig mot Alida och såg lite frågande ut. ”Irland? Men vi hade ju inte råd sade du? Har du räknat fel igen nu? Du är så snurrig du min kära.” Han reste sig upp för att ta henne i famnen, men hon ryggade undan innan hon hann tänka, och han fick en rynka mellan sina ögon som gnistrade till. ”VARFÖR GÖR DU SÅ?” Skrek han och högg tag i henne runt handleden och böjde upp den bakom hennes rygg. ”AJ! Du gör mig illa! Släpp mig! Jag var bara inte förberedd, och du skrämde mig när du kom så hastigt. Släpp mig nu, det gör ont.” Långsamt släppte han hennes arm och utan att tveka slog hon till honom över kinden med en smäll ”Smack!!” Medan en stor rodnad uppenbarade sig i ansiktet på Elias hukade han sig beredd att ge igen, men sansade sig. ”Varför gör du så?” sade han och gnuggade den ömma punkten med sin grova hand. ”Det var väl onödigt?” Hon vände sig mot spisen och mumlade ”Förlåt” och han nöjde sig med det.

Resten av morgonen förflöt utan incidenter, men de gick som två katter runt en mus. Båda funderade på vad den andre tänkte. Till slut kände Alida att hon måste göra något, och slängde på sig den röda kashmirkoftan som alltid hängde vid dörren för att sedan gå ut i den stora trädgården. På fötterna hade hon sina gummistövlar, och ett par handskar hämtades i ladan. Efter att ha smugit tillbaka och kollat vad Elias gjorde, gick hon med bestämda steg fram till en jordplätt som täckts av en stor gråsvart presenning. En spade stod lutad mot ett träd i närheten och hon hämtade den för att sedan dra bort presenningen som blottade en stor grop som liknade en grav. Efter några spadtag smög hon om igen för att kolla vad Elias gjorde, men återvände efter att ha hittat honom framför tv:n. Efter ytterligare några spadtag nickade hon nöjt och drog över skyddet igen. Jord lades över så att platsen skulle döIjas för utomstående.

I fickan på hennes förkläde prasslade kuvertet som kom med posten dagen före.
Hon hade slitit upp det eftersom hon trott att det var från hennes nya arbetsgivare, men istället hade hon chockerat hittat ett brev från Elias advokat till hans fru Beatrice om äktenskapsförord. När hon tittade utanpå kuvertet såg hon att adressen inte stämde med deras, men namnet var Elias Karlsson. Det här måste undersökas tänkte hon och började sökandet efter sin mans ursprung.

När Alida nystade i Elias liv fann hon mystiska saker som inte alls stämde med det han sagt till henne. Föräldrarna som han sagt var döda, levde och bodde i en stad några mil bort. Arbetet han sade sig ha fanns inte, och när hon pratade med hans ”vänner” berättade de att han inte träffade dem längre. Ingen visste var han höll hus, men hade ryktesvägen hört att han flyttat till en närbelägen stad med sin fru. Alida gick in i telefonregistret och fann att han mycket riktigt hade en bostad tillsammans med någon Beatrice några mil från deras hus. Han hade alltså två fruar!

Chockad slog hon numret till den andra kvinnan och frågade efter Elias. ”Nej tyvärr, han är inte hemma. Han jobbar tills fem, men du kan få numret dit om du vill.” Sade en ljus kvinnlig stämma i andra ändan. ”Kan jag hälsa från någon?” lade hon sedan till. ”Nej, jag ringer till hans jobb. Ha en bra dag fru Karlsson.” Sade Alida och lade på luren. Med darrande fingrar hade hon knycklat ihop lappen med numret och kastat det i papperskorgen.

Inne i huset satt Elias framför tv:n och myste med lite popcorn. Han var mycket stolt över sig själv eftersom han kommit på den här briljanta ide´n att gifta sig med en kvinna som försörjde honom, och ytterligare en som kunde förnöja honom. Det enda kruxet var hans föräldrar som ständigt tjatade om att ses. Hittills hade han förhalat alla försök till träff, men hans pappa hade börjat undra om något galet pågick. Tyvärr kände han sin son alltför väl, och historien han presenterat dem luktade illa.

När Alida kom in igen gick hon raka vägen till kylskåpet för att tillreda röran hon förut fixat till, och pastan stod snart klar på bordet för att blandas med innehållet. ”Elias! Kom och ät nu!” Med några kraftiga svep hade hon effektivt gömt röran i ena delen av grytan. ”Varsågod min käre man, idag blir det din favoriträtt. Pasta med massor av vitlök, och bacon. Själv tar jag bara lite soppa, måste ju tänka på figuren inför badsäsongen du vet.” Hon log mot honom, och klappade sig själv på magen.
Han åt med god aptit, och tog till och med två portioner av den. Efteråt kände han sig lite trött, och sade att han skulle vila lite. ”Vänta älskling, så tar jag ut solstolen i trädgården så kan du sola lite samtidigt.”
Hon ställde den blå/gula solstolen så nära gropen hon kunde utan att han skulle ana något, sedan ropade hon ut honom. ”Okey, nu är det klart!” Med ett grymtande lade han sig tillrätta i stolen, och dödsögonblicket var knappt förnimbart för den som inte visste något. När hon trodde att allt var över stjälpte hon ner honom i gropen och lade över jorden, sedan satte hon de nyköpta rosbuskarna över honom.

Resan till Irland gick fort, och när hon landat räknade hon noga igenom pengarna hon fått för huset som snabbt sålts till den som bjudit högst. Det hade varit mycket svårt att sälja det när Elias levde, men eftersom han ofta var på jobbresor var han ju sällan hemma och missade visningarna. Han hade mumlat något om att de bodde i ett jäkla visningsobjekt när han oväntat dykt upp dagen efter att hon haft eventuella köpare på besök. Annars hade det varit lätt som en plätt.
Blandningen hon gett honom var vanliga växter som förvisso var giftiga, men som fanns i varje skog om man kunde lite biologi.