3 augusti 2009

TEMA skriv om att ställa obekväma frågor


Det är 6-årskalas hos familjen Meijer och huset är fyllt av glada, spralliga barn. Födelsedagsbarnet Razmus sliter glatt upp alla paket som läggs framför honom, och vänder sig besviket upp mot sin mamma när paketen är slut.
”Jag vill ha fler! Mamma, får jag inte mer nu?” Alla vuxna som stått och sett på hans frenetiskt uppslitande av paket efter paket skrattar och mamma Anitha säger ”Men lilla du, nu måste det väl ändå räcka? Du har ju fått massor!”
Hon tar tag i sin trilskande son och reser honom upp för att leda iväg honom till bordet ute på verandan som dignar av godis, popcorn, ostkrokar, ballerinakakor och bullar. ”Kom skall du få se vad jag har fixat till dig och dina kompisar.”
Razmus gör stora ögon när han ser vad mamman dukat upp, och snart sitter tretton småttingar i varierande åldrar och vräker i sig av det goda.
”Varsågoda allihop, här kommer tårta. Det är bara att äta så mycket ni vill.” Anitha kommer med två jättestora vaniljglasstårtor som är u-formade. De är täckta av riven choklad och börjar redan smälta. Chokladen från kakorna rinner i mungiporna medan glassen slukas. De minsta barnens kläder börjar färgas av spillet från det goda. Allihop skrattar och pratar i ett. Saften rinner ner i törstiga strupar.
Plötsligt som på en given signal är alla klara, och på det länsade bordet återstår bara några kaksmulor och en bit glasstårta. Allihop rusar runt i huset och på tomten för att utforska leksakerna som står där.

Inne i köket står familjens två hundar och parar sig när Arvid 4 år närmar sig med stor förundran. Han sätter sig på huk för att studera närmare, och vänder blicken mot Razmus mamma som precis kommer in. ”Vad gör de?” säger han med lite halvdåligt uttal. Generat funderar Anitha på vad hon skall säga, men kommer fram till att det nog är bäst att tala sanning. ”De parar sig för att få valpar” säger hon lite sådär lagom nonchalant. ”Vilken lång snopp han har!” utropar nästa barn som kommit in.” Det är Molly nyss fyllda sex som även hon nyfiket sätter sig på huk för att närgånget studera händelsen. Hon fnittrar till och en lätt rodnad framträder på hennes kinder. ”Våra kaniner gör likadant. Mamma har berättat att pojkkaninen skickar in sina spermier i tjejkaninen och sedan blir det ungar. Konstigt va?” säger hon och vänder sig till Arvid. ”Mm säger han, och tycker tydligen att mysteriet är löst för han reser sig upp och går ut till de andra.
Nu har hundarna fastnat ihop och gnyende står de till slut rumpa mot rumpa. Ute på tomten är det dags för lekar och Anitha föser snabbt ut ungarna som gått in i barnrummet. Några tittar oförstående på hundparet som står mitt på golvet, men säger ingenting. Ett par vuxna som passerar skrattar när de ser vad som försiggår,och går snabbt ut för att lämna dem ifred.

5 kommentarer:

  1. Konstigt att det som är mänsklighetens mening kan väcka lätt obehag. Men du beskriver det väl, det är ju så det ofta är.

    SvaraRadera
  2. Kanske att vi vuxna är mest generade. Barn är oftast så coola när man väl förklarat som det är. Bra gestaltat.

    SvaraRadera
  3. visst e det lite konstigt att vi som vuxna lär våra barn på något konstigt sätt

    den lilla killen är ju helt naturlig i sin fråga och är så nöjd med svaret vi ska krångla till det så mycket

    SvaraRadera
  4. Ja, så är det rätt och slätt. Mycket äkta beskrivet, känner så väl igen barnens nakna och naturliga frågor och deras sätt att ta in ny kunskap.

    SvaraRadera
  5. Skön berättelse om barnkalas med oplanerade inslag :D

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...