TEMA skriv om att upptäcka detaljer

”Äntligen framme” med en djup suck öppnade jag bildörren för att sedan släppa ut våra två äldsta barn som med snabba fötter äntrade trappan i två kliv, kastade av sig skorna och rusade in i mitt barndomshems jättestora kök. ”Mormor hallå! Var är du?” Razmus och Zabine sprang från rum till rum medan de ropade högt.
Plötsligt som från ingenstans dök deras älskade mormor upp och det blev kramkalas.
Eftersom det var rätt sent på kvällskröken var de bara uppe en stund innan det var sängdags.
He, he…sängdags var det ja! Pilutta oss! Barnen var som slingriga ormar i sina sängar och att sova existerade inte ens i deras värld. De pratade, slogs och hoppade i sina sängar.

Det hade förvisso varit en superjobbig dag med tidig uppstigning för att åka till Norrtälje och vidare till Furusund där farmor Britta och hennes nya gubbe B-o bodde på sommaren. Pappa Peter åkte vidare över havet till en ö där han kikade på ett tak han skulle lägga om. Klockan hann bli nästan fyra innan färden kunde fortsätta till Hälsingland, och barnen var redan less då de klev in i bilen.
Stackars Zabine spydde efter vägen och mådde pyton efter alla slingriga vägar som ledde från Norrtälje och hemåt.

Till slut somnade alla barn sött, och vi med! Det var den kvällen det.
Nere i köket satt min mamma och pappa med kopparna dukade och bullängden på ett fat väntandes…förgäves.

Nästa dag kom syrrans två barn till oss och man trodde ju att allt var frid och fröjd. Men glöm det.
Playstation togs fram och övervåningen fylldes av stampande, skrikande ungar, timme efter timme höll de på.
Det efterlängtade kusinmötet som pratats om i veckor eskalerade i fyra ungar som satt uttråkade på en trappa när vi vuxna tyckte att de kunde hitta på något ute tillsammans. Barnen muttrade att de ville bara spela playstation…allt annat var tråkigt. Så var det med den fantasin. Mellanbarnet grät och ville hem, medan äldsta grabben surade och sparkade i en vägg eftersom vi helt sonika stängde av spelet. Pappa Peter försökte dra igång lite lek, men möttes också av uttråkade miner.

Själv hade jag fullt bestyr med yngsta grabben som ideligen sprang ut på bron för att sedan fortsätta ner på marken och ut mot…landsvägen som faan i mig nästan går i trädgården där borta. Livsfarligt för små nyfikna piltar som knappt syns i allt gräset i diket.
När jag skulle kasta blöjan jag nyss bytt och var på väg att öppna köksskåpet såg jag att dörrens lister täcktes av ett svart lager smuts! Den skulle behövt en flaska Yes och lite puts. Insikten fick mig att studera omgivningen lite närmare, och allteftersom dagen gick märkte jag att toaletten var urskitig med en ring av smuts under sitsen, och städningen mor i huset gjort av sitt sovrum som vi snällt nog fick låna, ja den bestod till stor del av att skjutsa under alla lådor mm som tidigare stått i rummet under sängar och soffor.
Med stor förvåning såg jag små detaljer jag aldrig förut sett. Kunde det bero på brist på tid? Eller?
När mitt glasögonfodral plötsligt försvann och jag febrilt sökte efter dem genom att lyfta på alla överdrag på sofforna och titta under dem och sängarna, fann jag massor av dammbollar som rullade runt fyllda av allehanda ting.
Två dagar stannade vi i kaoset, sedan tog vi bilen för att styra hemåt.
Ett utlovat stopp gjordes i Furuvik där vi hade skoj med två trötta, griniga barn som vid fyrarycket på eftermiddagen fått mer än nog och ville hem. Eftersom de sovit dåligt när de bott hos sin mormor var de mer än lovligt sura på varandra, oss och livet.
Furuvik var svindyrt, djurfattigt och det enda som gav något var karusellerna som barnen äntrade en efter en.
På hemvägen spydde lilla Zabine om igen, och vi fick lov att stanna på en gammal bensinstation för att hämta luft. Klockan hade hunnit bli åtta innan vi körde in på vår uppfart.
Jag klev ur och drog in doften av skogen, blommorna och havet. Hemma! Äntligen