Förväntan är just nu skyhög på skomakarbacken, och det var knappt att sexåriga Razmus ville gå till skolan. De två återstående barnen sprang omkring alldeles vilda medan mor i huset hyssjade dem om och om igen.
”Hörni ungar, ta det lite easy…Zilla behöver lugn och ro.” I korgen som ställts innanför en hopsatt gallerhage ligger tiken och hiar. Med sina vackra gråbruna ögon tittar hon på sin matte för att få hjälp, och med ett leende och en klapp på huvudet sätter sig kvinnan ner för att stödja den lilla. Utrymmet i hagen är inte stort och det är precis så att hon får plats. Redan står där en våg att väga de nyfödda med, några rena handdukar, ett block och en penna att skriva vikt och kön på valparna när de kommer till vår värld.
Egentligen är det flera dagar för tidigt, men den lilla vita tiken har stönat och ojat sig hela morgonen, och med jämna mellanrum slickat sig där bak. Något är på gång, men…är det idag?
Förmiddag ändras till eftermiddag och ännu har inget hänt, men far i huset har anlänt och kan roa barnen som hoppat omkring som vildar längtande efter de nya familjemedlemmarna som än så länge bara syns som svaga rörelser genom huden. Zilla själv flyr från korgen när gallret lyfts upp för att istället lägga sig i solen som lyser på verandan. Det verkar som om värkarna lugnat ner sig för hiandet har slutat.
Modern låter de små barnen leka med en stor balja vatten ute på verandan och glädjen är stor över fenomenet. Stora droppar rinner över magen på den mjuka, tjocka barnamagen och ur munnen kommer sånger som ingen någonsin förut hört.
Zilla lämnar sin soliga plats som plötsligt innebär en stor risk för att bli blöt, och lägger sig istället platt fall i säkerheten under köksbordet. Än en gång tittar hon på sin matte och ser bedjande ut, men den här gången är det godiset som står på köksbänken som lockar, och snäll som hennes matmor är dimper det strax ner några bitar framför hennes nos.
Valpningen…kommer senare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
hej igen tack för din omtanke och lilla dikten den ska jag skriva ner och rama in gillar det du skrivit men känner mig trött och sliten så orden hittar inte riktigt fram till mig idag må allra bäst och njut av de sista sommar dagarna
SvaraRaderaBrättelsen som helhet om familjens förväntnigar över valpningen gillar jag, härlig läsning.
SvaraRaderaMen det var lite svårläst då du har många långa meningar. Den hade vunnit på att delas upp i kortare meningarna.
En sak som förvillade mig var att du skriver om mor och modern som för mig är lite äldre namn för mamma, men samtidigt uttrycker modern sig "ta det lite easy" som är ett utryck som inte användes förr.