TEMA att göra ett undantag

Det jag pysslade med var topphemligt till och med för familjen. Dag efter dag satt jag på mitt arbetsrum fullt koncentrerad på det jag gjorde. Måltiderna som förut varit en skön avkoppling innebar numera att jag snabbt slängde i mig det framställda och sedan gjorde sorti ur rummet.
Idén hade kommit till mig en morgon innan fåglarna ens vaknat, och daggen ännu satt fast i bladen. Den var så briljant att jag inte ens vågade skriva ner detaljerna, och istället smög in på mitt arbetsrum, låste dörren för att ståendes i min nattskjorta framställa det jag drömt om. Jag skulle ge alla barnfamiljer den ultimata hjälpen, gravida kvinnor skulle tacka mig för vad jag hittat på, och pengarna skulle rasa in på bankkontot.

När prototypen var gjord efter konstens alla regler tog jag kontakt med ALMI som blev lika exalterade som mig inför vad som kunde göras med detta. Den skulle säljas i alla länder, och rik var bara förordet till min framtida ställning.
När jag lämnade huset låstes alla detaljer om uppfinningen noga in i kassaskåpet som jag skaffat för att gömma hemligheten. Min kära man blev naturligtvis nyfiken och bad om och om igen att få veta vad som pågick därinne. Fönstret som fanns på arbetsrummet täckte jag över med säckväv för att ingen av misstag skulle titta in och se vad jag gjorde.

Till slut hade jag fått alla papper klara och uppfinningen var klar att presentera i sin helhet. Den stora dagen hade kommit, och uppklädd till tänderna stod jag i vårt sovrum för att måla på det sista när min man kom in.
Han var en stilig man min käre, och kostymen framhävde hans längd och de breda axlarna som så ofta tröstat mig när jag tvivlat på min ide´. ”Kan jag inte få se den innan du visar alla andra? Jag är ju trots allt din man.” Han log sitt filmstjärneleende och lade huvudet på sned, sedan tog han min hand och ledde mig fram till byrån där portföljen med alla detaljer låg. ”Snälla?” Efter att jag funderat några sekunder öppnade jag väskan och tog fram det jag så länge jobbat med. ”Okey, jag gör ett undantag för dig då.”
Plötsligt började han gapskratta. ”Eliza för i helskotta. Du kan väl inte på allvar mena att detta är din stora grej?” han stod med handen över magen och tårarna rann. Hela hans kropp hoppade i takt med skrattet som ekade högre och högre i rummet. När han hämtat sig och torkat tårarna bad han om ursäkt för att sedan börja skratta igen. ”Förlåt, men jag kan faktiskt inte se något lustigt i den här situationen.” Sade jag iskallt, och svepte med högburet huvud ut från vårt sovrum. Jag har ett möte jag måste gå på.”

När mötet var avslutat och alla papper påskrivna mötte jag med ett stort leende min snygge, men ack så dumme man i lobbyn på hotellet. ”ja du, nu är du gift med en förmögen kvinna. Förskottet tänkte jag satsa på ett timrat hus vid en sjö någonstans, och resten…ja, pengar behövs väl jämt? Ellerhur?” Han sade stammande ”men, men, men vem vill köpa något sådant? Menar du allvar?” Jag vände mig milt överseende till honom och rufsade om det tjocka rufsiga håret som nog egentligen skulle behövt en genomklippning. ”Lilla du, massor av människor sitter i bilar och mår illa dagligen, för att inte tala om alla barn som inte klarar av att färdas speciellt långt innan de spyr av åksjuka. Det jag uppfunnit har saknats och finns inte någon annanstans i hela världen. Det blev succe när jag visade upp den, och tillverkningen startar nästa vecka i flera fabriker.

Min uppfinning var unik och magnifik, men vacker? Nja, inte särskilt, och delvis därför kunde jag förlåta min man hans dumhet, eller egentligen var det ju elakhet. Nåja, han skulle inte få se några fler uppfinningar som jag gjort, för hädanefter skulle min hemlighet bevaras tills det var dags att sälja in den till företagen.