TEMA att samsas

”Vågar du åka iväg med mig då?” Jag spände mina melerade ögon in i hennes blå och lutade mig lite framåt som för att ge kraft åt frågan. ”Det är en lång resa vi skall åka på.” Susanna tog bort blicken från min och plockade med skeden som låg på bordet framför henne. ”Det gäller ju bara fjorton dagar, och vi är ju vuxna människor. I värsta fall får vi väl gå en stund på varsitt håll tills vi lugnat ner oss.” sade hon lugnt och lade skeden på kaffefatet.
Om igen spände jag min blick i hennes, och frågade henne om hon hade några ovanor som jag måste känna till. Susanna tog tag i en av alla de lockar som inramade hennes lite bittra, typiskt finska ansikte, och drog sedan ut den i fulla sin längd för att sedan släppa ihop den igen. ”Jag måste få mat regelbundet, annars blir jag ilsken.” sade hon och sträckte lite på sin bastanta kropp. Jag släppte hennes blick som jag naglat fast, och tittade på en kille som kom förbigåendes. En kort sekund trodde jag att det var någon jag kände, men när han passerade vår plats såg jag att det var fel och vände om igen hela min uppmärksamhet till Susanna. ”Jag kan äta lite hur som helst, men jag får väl rätta mig efter dig, förresten blir nog min mage glad då.” sade jag och gned den omtalade med min ena hand.” Jag brukar vara dålig på att äta när jag är utomlands.” Hon skrattade och drack lite ur sin kaffekopp innan hon fortsatte berätta om sig själv.

Bakgrunden till vårt samtal var att min chef som var jämnårig med mig hade totat ihop mig och Susanna efter att han hört oss båda på varsitt håll tjata om att vi ville utomlands, men inte ville åka själva.
Jag hade träffat den sprudlande oftast glada tjejen på jobbet när hon besökt min chef och vi hade slängt några ord innan hon åkte iväg, men vi hade aldrig riktigt pratat med varandra.
Jag tyckte ide´n var superb, och tände på alla cylindrar.
På lunchen hade jag sökt resor som gick till Mexico, Thailand eller Egypten, och hittade flera stycken. Den lilla lappen med hennes telefonnummer togs fram och jag slog siffrorna hon plitat ner. ”Susanna” svarade hon med skratt i sin röst. ”Tjena gumman, jag har hittat resor till oss nu, om du fortfarande vill?” Det sista sade jag med rädslan att få ett nej. ”Vi åker om du vill, men jag har inte så mycket pengar att röra mig med där borta, och lönen kommer ju inte förrän om två veckor. Förresten när åker vi? Och vart?”
Jag tänkte för mig själv att någon ekonomisk omöjlighet att låna pengar till henne hade jag ju inte, men…jag kände ju knappt människan. Äh vad faan, tänkte jag och hasplade snabbt ur mig ett förslag till henne. ”Jag har pengar, en hel del faktiskt och kan låna ut till dig om du behöver? Det enda problemet är Timmy som måste ha någonstans att vara.” (Timmy var min älskade hund som jag alltid hade med överallt, även till jobbet.) Susanna tänkte en stund innan hon kom med förslaget att fråga Ingert som jag jobbade med om inte han kunde få bo hos henne i två veckor. Sagt och gjort. ”Ingert! ”ropade jag och fick strax respons. ”Mmm” sade hon och tittade upp när jag rundade hörnet till hennes krypin. ”Vill du vara hundvakt några dagar?” jag skrattade till och berättade vad jag skulle göra och med vem. Hon ruskade på huvudet och skrattade ”Men herregud ni känner ju inte ens varandra, men ni passar nog ihop eftersom ni babblar lika mycket. Men visst kan jag ta Timmy.” Hon böjde sig ner och kliade honom bakom örat ” vi känner ju varandra och han kan ju vara här med oss på dagarna.” Timmy som hörde sitt namn nämnas viftade på svansen och hoppade upp mot hennes knän.
Jag gick tillbaka till telefonen och tillsammans gick vi igenom resorna jag hittat. ”Maldiverna då?” sade jag och tittade på foton av långa vita sandstränder med turkosblått vatten och vajande palmer. ”Nä, nä ” sade Susanna och jag riktigt såg hur hon backade. ”Inte dit. Herregud, där dräller det säkert av nyförälskade par och det är nog inte riktigt min melodi.” Jag gick ut från sidan och klickade mig vidare till nästa ”Thailand då? Det är superfint där, och människorna är så rara.” Jag mindes min egen resa dit och kunde känna doften av alla blommor och värmen som alltid fanns där. Smaken av deras underbara frukt Rambutan nådde till min gom och min längtan förstärktes. ”Vill du dit?” sade jag och föreställde mig henne och mig luffandes runt i tuktukar och i båtar.
”Nej, inte dit. Förresten har du ju redan varit där. Vore det inte roligare med ett nytt land? Egypten till exempel?”
På något vis tog det emot att säga ja, och jag tror att det berodde på alla tidningsartiklar om alla resande som drabbats av magsjuka på sistone när de farit dit. Visst lockades jag av pyramidernas hemligheter, men…nja.
”Kan vi inte åka till Mexiko? Jag har alltid velat dit, men har inte kommit så långt ännu. De har ju pyramider också.” När jag tittade på fotona som resebyrån visade upp på datorn fick jag en längtan ner i själen att åka dit. Det såg så annorlunda och mystiskt ut på något vis. Susanna hade suttit tyst en lång stund, men sade plötsligt. ”Okey, Mexiko låter bra. När far vi?” Efter att jag radat upp alla resor som fanns insåg jag att vi bara hade tre dagar kvar i lilla Sverige, och talade om det för Sussi.

Så nu satt vi här på vår första träff för att lära känna varandra innan resan till äventyret skulle göras.När vi skildes åt hade min åsikt om henne stärkts ytterligare. Hon verkade vara en glad, go tjej som alltid talade sanning, även obehagliga sådana.

Det var två nervösa och mycket pratiga tjejer som på den långa resan till landet med Aztekindianer lärde känna varandra grundligt, och under resans gång insåg vi att den här färden var början på en lång tid tillsammans och att vi var rätt lika i både tanke och sätt.