16 september 2009

TEMA fem ord på G glädjestrålande,gullig, gränslös, geggamojja, och grabbar

Plask! Plask! Plask! Vattnet stänkte ända upp på ansiktet när Måns hoppade i vattenpölarna som bildats av nattens ösregn. Plötsligt såg han en jättestor pöl några meter bort från tomten och kilade på snabba ben glädjestrålande fram till den. Hans mamma Petra hade bara lämnat fönstret två sekunder för att göra något, men hörde plötsligt ljudet av en bil som tvärbromsade och någon som skrek.
När Petra sprang ut genom ytterdörren hade hon alla möjliga hemska bilder i sitt huvud, och hade aldrig kunnat föreställa sig det som väntade.
Ute på gatan satt hennes son i en stor vattenpöl täckt av lera och vatten i en salig blandning. Mannen som kört bilen stod framför Måns och gestikulerade medan han skrek. ”Hur faan kan du vara så dum ungdjävel! Fattar du inte att du kunde dött!” Han var så arg att han tuggade fradga och de rektangulära glasögonen han brukade ha på sig satt på trekvarten med ena skalmen halvt om halvt av. I pannan hade ett stort rött märke som hade en reva i sig börjat framträda och blicken var svart såg Petra när han vände sig mot henne. ”Är det din Unge? Vad är du för djävla morsa egentligen? Skall faan anmäla dig till socialen. "”
Petra ignorerade honom och gick fram till sin son där hon satte sig på huk. ”Lilla gubben, vad tänkte du på? Du har väl aldrig fått lov att vara härute?” Måns vände sitt ansikte mot sin mor och log glädjestrålande med alla sina tänder som lyste vita mot geggan som täckte det runda ansiktet. ”Geggamojja mamma! Geggamojja!” Hon lyfte upp honom och kramade den lille hårt, hårt så innerligt lycklig att inget hänt, sedan vände hon sig mot mannen med bilen som hade varvat ner lite och satt upp sina glasögon på plats.
”Förlåt att jag brusade upp” sade han och räckte fram handen medan han bockade. ”Jag heter Peter Andersson och blev så jävla rädd när jag plötsligt såg honom här dyka upp som gubben i lådan. Det hade kunnat gå illa” sade han och riktade sig till Måns. Petra tittade på honom uppifrån och ner innan hon räckte ut sin smala hand för att presentera sig. ”Petra Nordin mamma till monstret här. Tack för att du bromsade, förresten hur gick det för dig?” En tunn rännil av blod rann från såret han hade fått på pannan och med en snabb strykning tog han bort det. ”Du kanske kan fixa ett plåster? Jag har inga i bilen för grabbarna har använt upp alla. Ja jag har själv barn, två stycken till och med.” Han skrattade och rufsade om Måns i håret med sin stora näve. ”De är lite större än den här herrn och har lärt sig att vägen är farlig.” Mannen vände sin uppmärksamhet till sin bil. ” Inte en skråma. Det var bara däcken som fick jobba lite extra.”
Petra bjöd in mannen i sitt trånga kök och plockade fram ett spindelmannenplåster som hon satte på hans panna. ”Tyvärr har jag inget vanligt” sade hon urskuldande och tog tag i sin son som var på väg in i köket med lera överallt. ”Nähä du! Stopp och belägg min lille son. Du skall bada.” Hon drog av alla hans kläder och skor, sedan satte hon honom i ett bad med lite vatten. ”Sitt här nu så kommer jag strax.” Sade hon och gick tillbaka ut i köket. ”Kan jag ersätta dig på något vis?” sade Petra och tog fram sin tunna plånbok. Några ensamma tjugor prasslade i den, och ett par tior putade i pengafacket. ”Nej, nej, det är lugnt, men…”Han väntade några sekunder innan han fortsatte. ”Du är ensamstående va?” Utan att vänta på svaret fortsatte han forcerat ”Jag har två grabbar som sagt, men deras mamma är död sedan många år, och…” Han väntade igen, sedan sade han för sig själv.” Äh, vad har jag att förlora.” Mannen tog tag i hennes hand och fortsatte prata. ” Jag vill gärna träffa dig igen. Du verkar vara en go tjej och det är en gullig grabb du har. Vi kan väl börja med middag på tu man hand?”
Petra funderade länge innan hon svarade.” Ja på ett villkor, att jag får bjuda som plåster på såren.”
Måns hade tröttnat på att sitta ensam i badkaret och gjorde sin stämma hörd. ”Mamma! Kom! Jag vill inte bada längre” Med en fyraårings korta tålamod hojtade han gång på gång efter Petra som snabbt fick avsluta samtalet för att gå in och ta reda på sin farligt busiga pojke. ”Jag har en dejt, jag har en dejt sjöng hon medan sonen skrubbades från topp till tå under stort motstånd från den lille.

1 kommentar:

  1. bra läsning och blev lite glad av texten jag har en date jag har en date det är pirrigt det den känslan gillar jag

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...