Du sitter så nära att jag kan höra dig andas
Ditt ben ligger nära mitt
Dina vänner pratar och skrattar
Jag är tyst
Du tittar på mig i ögonvrån
Rör dina tår
Lägger din hand nära min
Jag är tyst
Känner mitt inre skaka
Svetten porlar i min panna
Jag slutar att andas
Jag harklar mig
Du vänder ditt vackra ansikte mot mig och ler
Orden du säger värmer min själ
Handen som smeker får mig att darra
Men min röst sviker mig
Har ingen chans
Nervositeten i din närhet
Tar mig ur balans
Jag är tyst trots att mitt inre pratar
Du vänder dig bort
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Bra känsla!
SvaraRadera"Jag är tyst trots att mitt inre pratar"
SvaraRaderaTräffande!
vilken fin dikt de sista blir kryddning av känslan itexten
SvaraRadera