Det var dags för den årliga utrensningen av kläder och Eva stod med tom blick framför sin proppfulla garderob som inte ens gått att stänga dörrarna på det senaste halvåret.
Klädstil efter klädstil hade gåtts igenom utan att hon egentligen hittat SIN stil och det hade resulterat i den här färggranna och ostrukturerade röran.
Hon tittade på de vackra ornamenten som täckte dess sidor och strök med sin hand över det åldriga träet. En gång hade den tillhört hennes älskade gammelmormor och hon vände sig säkert i sin grav när hon såg oredan.
Gammelmormor hade förvarat allt sitt linne och alla vackra vaser som hon samlat genom åren i den.
Eva tog tag i ett utav plaggen och rev med en hastig rörelse ut det, sedan fortsatte hon tills garderoben ekade tom. ”Sådär!” sade hon för sig själv och lade handen under hakan medan hon funderade. ”Hm, skall jag sätta tillbaka allt i färgordning? Eller…” Hon gick runt , runt i rummet medan hon tänkte. En klänning som blivit slängd över den stora dubbelsängen lockade hennes blick med sina starka färger, och hon gick fram och höll upp den. ”Den är ju snygg!” Eva satte plagget framför sig och tittade i spegeln, sedan skrattade hon till ”Men inte på mig. Den har helt fel färg.” Hon svepte tillbaka sitt blonda hår och hämtade en snodd på sängbordet. ”Undrar jag?”
Hon sprang nerför trappan och hämtade en IKEA-kasse modell jättestor och skyndade sig sedan upp igen.
”Den där kan jag inte ha, inte den, inte den…” Ett efter ett åkte plaggen som ratades ner i kassen och när hon några timmar senare bara hade några få kläder kvar kände hon sig mycket nöjd med sig själv.
Nu har jag varit duktig, och för att inte få för mig att plocka upp dem igen åker jag iväg med dem på studs, tänkte hon och krängde på sig en utav jackorna som hittats djupt in.
Den lilla bilen som knappt rymde fler än två rattades snabbt och effektivt till en second hand affär där biträdet fick något lyriskt i ögonen när kassen packades upp. ”Men det här är ju superfina saker. Är det helt säkert att du inte vill behålla dem?” Biträdet tittade upp på Eva och försökte låta bli att låta alltför angelägen. Hon hade redan för sitt inre sett sig själv använda minst tre av de vackra klänningarna. ”Du får säkert bra betalt för de här. Hur var ditt namn?”
När Eva stängde dörren till bilen och for iväg kastade sig kvinnan som förövrigt hette Tea, på telefonen för att ringa sin väninna. ”Ah du skulle bara se vad jag har framför mig. Såååå snygga kläder, och hon verkade totalt ointresserad av pengarna. Bra, du kommer? Okey, då ses vi om en stund. Jag tar inte fram dem förrän du kommer.” Hon baxade iväg kassen så att den inte skulle synas för kunderna.
En timme senare kommer väninnan i full fart med plånboken i högsta hugg, och lämnar affären några timmar senare med fyllda kassar och ett stort leende på sina läppar. Tea låser butiken och har med sig minst lika mycket och kliver in i väninnans bil. Ikväll skall de ut på krogen och visa sina nya fynd!
När Eva kommer ner till stan och kliver ur sin bil känner hon sig lite vilsen. Vart skulle hon börja? Frisören? Hon drar i sitt långa spretiga hår och tittar om hon ser några kluvna toppar, men ser inga. Till slut beslutar hon sig för att börja med shoppingen.
Inne i en liten klädbutik träffar hon en kvinna som ser Evas frustration och kommer med små hintar vad hon tror skulle passa. Inne i provrummet är det trångt och varmt, men hon ser vad kvinnan menat när kläderna kommer på. Det blir en helförvandling och Eva känner sig mer levande än hon gjort på mycket länge. Visserligen blir det dyrt som attan, men varenda krona är den här gången välspenderad och har gett resultat. Kvinnan får rikligt med dricks av Eva och tackar med ett leende.
Efter att håret klippts i en kortare modernare frisyr kliver en ny kvinna ut i dagsljuset som börjar mörkna.
Hon hoppar in i den sportiga bilen och far hem för att om igen fylla sin garderob, men denna gång med vettiga och användbara kläder.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Jag gillade den här texten, för den andas det där som man skulle behöva göra och som man får lust till på hösten.
SvaraRaderaOch jag gillar att det som är fynd för någon är helt fel för någon annan. På rätt person blir det mesta rätt! :-)
SvaraRaderaBra och härlig beskrivning av verkligheten.
SvaraRaderaBra att inte kläderna slängs utan vidare, bättre att ge bort dem. Håller med om att det är skönt när flera år gamla kläder får lämna rum åt lite nytt. Trots att jag är fullständigt ointresserad av kläder. Känner friden i henne när det blir lite luft.
SvaraRaderaJa, den här texten gillade jag! Jag försökte ed emn så rensning för ett tag sen...men klarade inte att slänga allt jag hade tänkt så nu hänger det i garderoben igen.
SvaraRaderaMen hur jag stavar!! Jag försökte med en sån rensning...skulle det ju vara.
SvaraRaderahmmmmm jag önskar jag hade förmågan du skrev om rensa mmm det är en dröm som jag skulle vilja kunna vilken härlig känsla hon måste haft. själv får jag ångest av sånt för jag har aldrig plats för det jag kommer hem med .....
SvaraRadera