4 september 2009

Skriv om något tungt

Emma suckade när hon såg skolbyggnaden torna upp. Hon ville inte gå dit! Magen vände sig ut och in och spyan missade precis hennes ena sko. Skolböckerna som låg i ryggsäcken som slog mot hennes rygg när hon gick var fullklottrade med svordomar och fula bilder som de andra gjort. Emma förstod inte varför de var så elaka och när hon frågade svor de bara och kallade henne en massa fula namn.
Mamma och pappa hade naturligtvis undrat varför Emma alltid lyckades bli så smutsig, men hon vägrade säga något och de avvaktade.

Avvaktade gjorde också Olle och Erik som stod precis innan skolgrinden, gömda i ett busksnår. ”Sch! Nu kommer hon!” sade Olle och visade med handen att de skulle sänka ner huvudena.
De lite släpande stegen hördes på långt håll, och med handen för munnen för att inte skratta på grund av spänningen satt de två pojkarna och väntade på sitt offer.
När Emma greppade tag i grinden för att lyfta av klinkan hoppade grabbarna fram och lade snabbt sina armar som en snara runt henne, sedan drog de med flickan in i snåren. ”Så, vad gör vi nu?” väste Erik till sin kompis. ”Vi klär av henne allt, sedan släpper vi tjejen. ” sade Olle och ledde henne in mot skogen. De drog från två håll och hade snart tagit av varenda plagg, sånär som på trosorna. Erik som var den äldre av dem blev nyfiken och ville ta av även dem, men Olle protesterade ”Äh, är det inte nog nu? Låt henne gå.” Men den andre ville så gärna se. ”Jag vill bara kika litegrand, sedan kan vi gå. Han lade sig över Emma som kände att ryggen var full av stickiga barr och grenar. Genom slöjan av tårar såg hon att han var blond och fräknig. Hennes armar hade fått rispor av grenarna de passerat och nu sved de smala revorna. ”Äh, kom igen nu, vi går.” Olle stod och stampade orolig att bli upptäckt.

Dådet hade redan gått över gränsen tyckte han och ville komma därifrån. Samtidigt trodde han att Erik bara ville skrämma henne att inte säga något, och tyckte att det var rätt smart.

Emma tyckte pojken var tung och hennes andning blev jobbig. Hon försökte komma loss med sina händer för att få bort honom, men de satt som i ett skruvstäd.
Han vickade försiktigt på underlivet och kände en underlig spänning. Som nyfiken 10-åring hade han många gånger sett sin erektion och även dragit lite där, men det här var annorlunda. Det pirrade och skälvde i hans organ. Emmas ögon vidgades av skräck när hon märkte vad han gjorde. Hon kastade sig åt olika håll för att försöka få av honom. Hans grepp fortsatte att vara fast och han samlade hennes två händer i en utav sina medan han drog av de söta trosorna. ”Erik för faan! Sluta nu.” Olle stod chockad bredvid och såg alltihop som i ultrarapid. Oförmögen att gå åt något håll eller hjälpa Emma som insett allvaret och envist jobbade på att bli fri. Blodet rann från såren som skrapats upp på ryggen och fasan av vad som kunde ske gav henne extra kraft.
När hennes förövare nått till en annan dimension av orgasmen som skakade honom passade Emma på att dra sig loss och kasta sig upp. Olle rusade fram och hjälpte henne på med kläderna medan han stammande sade ”Jag menade inget illa, jag lovar! Berätta inte för någon.” Emmas tårar rann i en strid ström och hon skakade fort på huvudet medan hon tittade på Erik som ångerfullt låg på backen med en stor våt fläck framtill på sina jeans. ”Förlåt! Jag ville…”
När Emma kom ut ur skogen sprang hon fort hem till sitt hus, men var alltför rädd att berätta vad som hänt.
Olle och Erik gjorde aldrig något mer mot Emma, och bad de andra lämna henne ifred.

4 kommentarer:

  1. Ojojojoj vad den texten grep tag i mig. Hemskt för flickan, men otroligt bra skrivet av dig. Stackars barn som får vara med om dessa upplevelserna.

    SvaraRadera
  2. Ont-i-magentext, men viktig och nödvändig, jag blir så jävla arg bara, att det får hända.

    SvaraRadera
  3. Ett visst mått av ömsesidigt intresse där, får jag se din får du se min, har ju alltid funnits i unga år men detta gick ju långt över gränsen. Bra fångat och en vinkling där förövare och offer känns verkliga och trovärdiga.

    SvaraRadera
  4. Tack för att du lämnade din bloggadress!
    Nu har jag hälsat på och blev lite nyfiken på din bok Tre änglar och tre mirakel. Jag har själv en ängel och två mirakel.

    Ha en trevlig helg!
    Mvh Gunilla

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...